Göteborgsposten – 28 oktober 1870, sida 2

följa, om kriget sortsättes. Det påyrkar i öfrigt stillestånd för inkallande af konstituerande församlingen. Regeringen i Tours tog förslaget ad referendum och begärde at Preussen ett lejdeoret, för att sända eit befullmäktigadt ombud. till regeringens medlemmar i Paris. Detta lejdebref beviljades och Tuiers utsågs till ombud samt atreste till Paris, hvaritrån han sedan återkommit och begitvit sig tll preussiska högqvarteret i Versailles, der han ännu befinner sig. Så långt är allt godt och väl, och så länge man icke erfar, att Thiers åter afrest från Versailles finnes ännu hopp qvar om, att man skall kunna ernå stillestånd. I England tyckes man likväl icke öfverlemna sig åt några sangviniska förhoppningar. Det oaktadt är det att önska, att förståndet skall ha större kraft, än det larm på krigstrumman, som krigspartiet i Tyskland alltjemt gör, fastän den tyska betolkningen börjar mer och mer längta efter fred och slut på ett krig, som kostar den oerhörda offer. Dock synes man å preussisk sida verkligen göra nya svårigheter, kanske i beräkning på, att öfverlöparne från Metz ha rätt, aå de. säga, att Bazaine snart måste gitva sig på grund at hunger. Det uppgitves neml., att Bismarck vill i vapenstilleståndsvilkoren ha inryckt ett erkännande af Frankrike, att det ull principen godkänner afträdandet af land. Som bekant, motsätter sig Favre detta på det bestämdaste, och regeringen i Tours vill derför icke gå in på något vapenstillestånd, som innebär alträdelse at land; at denna åsigt skall eoligt Dally News äfven kejsarinnanregentinnan vara. Detta ger den nästan otficiösa Prov. Corresp. anledning säga, att man i Frankrike skiljer sig långt itrån Tysklands synpunkter och att Åtyska vapnenframgång ej ger anledning till atvikande frän det uationela intressets fordringar. Så stå, enligt hvad vi kunna sluta at ingångna telegrammer, sakerna, ehuru man ej bör allttsör mycket sätta lit ull de pockande yttrandena å båda sidor, hvilka äro mest atsedda att hålla stämningen uppe och imponera på motståndaren. Sanningen är, art såväl segraren som den besegrade lida oerhördt. Befolkningen längtar på bada sidor etter fred. Sjukdomar och andra olyckor hemsöka de tyska arme6erna och decimera dem i en förtärande grad, under det en dyrbar tid sörrinner. Visst skrätlar man i militärbladen om, att Paris, fransmännens sista bålverk, snart skall falls; men det är ej någon hemlighet, att preussarne icke kunna foretaga en beskjutning at staden, förrän fram i nästa månad. Franska triskyttar börja åter svarma i poelägringsarmåens rygg och törbindelsen med Tyskland är ytterst besvärlig. Det kan så ledes vara möjligt, att äfven i Preussens läger moderation och hofsamhet göra sig gallande — men dessa törutsätta uppgitvandet at tanken på vinnandet at land, om en var: aktig tred skall kunna skapas; men Preussens niuills följda politik — eröfrirgens — låter oss föga hoppas derpå, såframt icke omständigheterna rent af tvinga det.