Göteborgsposten – 28 oktober 1870, sida 2

e M Från Utlandet. Farhågorna för Metz stiga — underhandlingarne om stillestånd pågå. Om dessa senare föreligga nu åtskilliga upplysningar, hvilka tillåta att kasta en blick in i skuggspelet. Såsom bekant hade de neutrala makterna kommit till enstämmighet om, att de skulle begagna första tilltälle att söka åvägabringa ett slut på kriget, då båda de krigtörande parterna önskade en bemedling. Från flera båll, säger den officiela ÅJOurnal de S:t Petersbourg, uttalades den önskan, att de neutrala makterna skulle föreslå antagliga fredsvilkor. Det ryska kabinettet motsatte sig likväl detta, anseende det ändamälslöst, emedan en sådan bemedlingsakt skulle gitva en ställning at skiljedomare, hvilken skulle vara utan verkan, om den icke materielt understöddes. Deremot, menade det ryska kabinettet, kunde de neutrala makterna möjliggöra underhandlingar om förslag till vapenhvila, för inkallande af Frankrikes konstituerande församling. Man har skäl att tro att, då ryska kabinettet föreslog denna påtryckning om ett stillestånd, det på förband gjort sig törsäkradt om Preussens bifall, likasom det å andra sidan var säkert om Frankrikes enl. Thiers förklaringar. Men det var för Preussen naturligtvis at vigt att erfara, om Bazaine i Metz skulle vilja godkänna de stilleståndsvilkor, som kunde beramas, så att han ej kunde förklara sig icke bunden af dem; detsamma gällande naturligtvis äfven om tredsvilkoren. Det är väl härom Bazaines adjutant, general Boper. underhandlat i preussiska högqvarteret med Bismarck. Äfven mellan Trochu och Bazaine synes öfverenskommelse ha träffats så att man var på denna väg ense om att antaga ett vastillestånd på basis af principen om en konsutuerande församlings inkallande för fredsunderhandlingar. Man höll sig å preussisk sida äfven fast vid en omständighet, den neml. att man endast erkände den kejserliga regeringen, hvarför Bismarck äfven fordrade, att kejsarinnanregentinnan skulle dertill lemna sitt bifall. Trochu, den republikanska regeringens president, kunde naturligtvis icke inlåta sig på en dylik förhandling med kejsarinnan; men Bazaine, som ännu icke erkänt den republikanska regeringen, utan anser sig fortfarande bunden vid sin trohetsed till kejsardömet, så länge detta ännu icke blifvit genom allmän omröstning upphäfdt, kunde det. Också begat sig general Boyer från det preussiska högqvarteret till kejsarinnan Kugenie i England. Den höga damen skyndade att sätta sig i förbindelse härom med sin gemål på Wilhelmshöhe, hvarest en ovanlig rörelse rådt under senare dagarne. Kejsarens gamle förtrogne, d:r Connenu, begaf sig d. 20 ul! kejsarinnan. Resultatet häraf ligger synbarligen i Erglands beslut att åter uppträda. Kejsarinnan har neml. antagit stilleståndsunderhandlingars inledande på basis at principen om koustituerande församlingens inkallande Det tyckes som att kabinettet i St. James, sedan dessa förberedande saker undanstökats och sedan det genom Gambettas sekreterare erfarit en gynsam stämning älven bos regeringen i Tours, uppställt ett förslag till stillestånd, för hvilket det vunnit understöd at alla de neutrala makterna, och att det samtidigt framkommit dermed i Tours och Berlin. Detta förslag inuvebär ingenting om tredsvilkor, utan åberopar sig blott på civilisationen och pålägger de krigförande makterna det stora ansvaret för hvad som skall MEET EE EE RAA —— saa KE ER RAAA qi— ———