Göteborgsposten – 27 oktober 1870, sida 3

lvarjehandaEn ångsprut-arme. Mr Henry Bessemer, hvars namn är införlifvalt med ett välkändt sätt att bereda stål, har fattat den iden att stärka Englands försvarsväsende med en hjelptrupp af ängsprutor, som åtminstone hade den fördelen med sig, att den skulle kosta jemförelsevis obetydligt att uppsätta, vara billig ett använda under krigstid och under fredstid hvarken behöfva rationer, kläder eller sold. Hans id är att iarätta ängsprutor, som skulle kasta ett regn af kulor i stället för vatten. En ångspruta kan kasta 182 6å. — motsvarande 2540 reffelkulor — i en vertikal höjd af en sjettedels mil i minuten, med en förbrukning af omkr. 5 Gå. kol och tre galloner vatten. Dessa kulor skulle ej behöfva vara inlagda i patroner, skotten skulle vara oförstörbara både i regn på oppra fältet ech af fukten i källare samt ej vara underkastade risken af explosion under transporten. En tillökning i projektilens vigt skulle öka både dess skottvid och kraft, och kulor vägande två uns skulle kunna användas för långa håll samt utsprutas till ett antal af 1000 i minuten. En maskin med tre parallela pipor kunde kasta tvåuns-kulor på långa håll ur den mellersta pipan och ettuns-kulor (2000 i minuten) på korta håll från sido-piporna. Hr Bessemer säger, att en ängbrandspruta med et ängtryck af 150 GL. sprutar ångan i luften med en hastighet af 1900 fot i sekunden och att man gerna kan antaga att kulan skall erhålla nästan lika stor hastighet som den utströmmande ångan; men äfven om det i praktiken skulle visa sig att kulans hastighet skulle understiga ångans med t. ex. 300 fot i