början och till dess slut! Mordlystnaden år Så djupt inrotad i menniskonaturen att skulle det vill slut ej bli mer än en enda mensklig varelse qvar på jorden, så skulle denna sluta med att taga lifvet at sig sjelf! — Detta är misstag, en skef, en oriktig uppfattning af menniskonaturen. Låt endast folken bli fria, spräng de bojor som tyrannerna pålagt dem, bryt ner de murar dem dynastiska beräkningar och jesuitiska finter fört upp mellan dem och ljuset, låt bildningens klara stråle falla ner i mörkret, lär dem att de haf va rättigheter och ej blott skyldigheter, låt dagens tunga fördelas jemnare menniskor emellan, låt icke den större delen af menniskoslägtet framsläpa sitt lif i arbete, okunnighet och elände, under det att den andra, vida mindre delen, frossar i lättja, öfverflöd och skamliga laster, låt oss ej längre bli vittne till dylika gräsliga motsatser i lifvet att under det millionären i sitt glänsande slott kastar bort tusentals riksdaler på en enda fest, under det att hans gäster måhända ej finna tryffeln nog finsmakande och Champagnen för varm, samtidigt dör några steg derifrån på en eländig halmbädd af hunger och köld en stackars mensklig varelse, för hvilken en beta bröd och en skål varm mjölk skulle varit en testmåltid! Låt folken regera sig sjelfva genom sina valda ombud, kör bort alla millionslukande furstesamiljer och köp tör deras roffade skatter kläder och bröd åt dem de utsugit, bygg skolor i stället för kungliga lustslott, kasta ej åt dem, som skola lära och upplysa folkets barn en spottpenning mindre än den, som tilltaller dressören af en konungs hästar — kort sagdt, låt friket och upplysning komma till sin rätt i veriden och menviskorna skola snart lära älska och akta hvarandra som bröder. Men dermed skola också alla krig — hvilka ju ej äro annat än brodermord i stort — sor alltid vara omöjliggjorda! Huru olika omdömena i denna fråga än gestalta sig, i ett sammanfalla de dock, nemligen i att anse den eviga freden som ett önskningsmål. Derföre — naturligtvis endast derföre — anstränger sig det menskliga snillet för att kunna uppfinna de mest mördande, de mest förintande förstörelseverktyg. På det att den eviga freden ju förr desto hellre må kunna inträda, bar man hittat på bakladdningsgevär, hvarmed kunna skjutas 15, och mitrailleuser, som skjuta 100 skott i minuten; med dessa kunna hela bataljoner på 5 minuter mejas till jorden, som axen på ett skördefält; man har konstruerat jätte-belägringskanoner, som krossa stadsmurar som glas, och spränggranater, hvilka, i det de explodera, komma hela byggnader att ramla i ruiner. Monitorer och Armstrongskanoner, torpedos och satansraketer, alla dessa förfärliga mordverktyg, resultater af upptäckter inom den ohyggligaste af alla konster: krigskon sten, alla gå de ut på att förstöra och förgöra så många menniskoverk, så många menniskolif som möjligt på möjligast korta tid. Och ändå har man icke kommit stort längre än Simson på sin tid, ty han siog ihjäl tusen filisteer med en åsnakindboga. I våra dagar begagnas detta vapen på ett annat sätt — man söker prata omkull sina motståndare (se riksdagshandlingar och stadsfullmaktigsproto koller!) En bataljon dylika talare på Paris vallar och preussarne skulle kanske snart rymma fältet! Man berättar om de kinesiska sjöröfrarne, att de kasta ombord på sina offers fartyg kärl, innehållande så vidrigt stinkande ämnen, att besättningen ej förmår hålla ut på däcket utan nödgas klättra upp i tacklingen och dymedelst lemna fartyget, i alla bemärkelser, vind för våg. Detta kostar åtminstone till en början intet menniskolif; den europeiska civilisationen har gått ett steg längre, den vill införa s. k. giftbomber, hvilka skola förgifta hela armser. Den moderna krigskonsten har tagit ångan, elektriciteten och luftgasen i sin tjenst: sedan hon ritvit upp de vanliga rälvägarne af jern har hon inventerat nya af trä, sedan hon törstört de ordinarie telegrafledningarge har hon konstruerat falttelegrasen; cerneras en här inom fästningsmurar och afskäres från all förbindelse med den öfriga verlden, välan, i lufhallonger färdas premierministrar, postmästare och agenter för Liebigs köttextrakt, högt öfver fiendens hufvuden och utom skotthåll för hans eldvapen, fram och åter. Det säges att luftballongen för krigiska ändamål användes törst år 1794, Då österrikarne genom franske generalen Jourdan voro fördrifna från Liösgo, drogo de sig tillbaka i en stark position och förskansade sig der för att invänta förstärkningar. Men innan dessa anlände, blefvo de den 18 September angripna af fransmännen ceh tvungos, efter ett stort blodbad å ömse sider, att retirera. Denna fransmännens framgång tillskrese hufvudsakligast den omständigheten, att dessa trån tvenne lustballonger gjort sig på det noggrannaste underrättade om Österrikiska armåens ställning och rörelser. Redan någon tid förut, under belägringarne af Mainz och Ehrenbreitstein samt i elagtningen vid Fleurus, berättas fransmännen ha betjenat sig af ballonger. Med hvilken framgång de under den nuvarande belägringen at Paris gagnat sig af ballongen är nogsamt bekant. Marskalk Nadar och hans generaler; Gedard, Tissandier och Darnouf ha haft bättre tur i himmelen än QA-— AA — AO Ff — — —te—