Mindre Teatern. Den at vår talangfulle dekorationsmålare hr Ahlorenson till i går afton å Mindre Teatern anordnade soir6 var mycket godt besökt. Utan soirögifvarens förskyllan blef det hela dock en väl mycket matt föreställning. Den lilla pjesen -blomsterspråk gick så skralt den möjligen kunde genom en oförlåtlig osäkerhet hos de spelande. Signora Monti sjöng sina fyra nummer med konstnärlig routine, men det goda intrycket förtogs i någon mån af det, på ett dåligt pianoforte beroende, bristfälliga accompagnementet. Hr Ahlgrensons dekoration, vy af Gustaf Adolts torg vid solnedgången, vittnade om denne konstnärs högst aktningsvärda ståndpunkt. Det var en törträfflig dekoration, som gjorde stor effekt — men äfven detta intryck skulle på ett förargligt sätt störas af den till dekorationen skrilna monologens framsägande at hr Pettersson, som ej ens gjort sig det besväret att lära sig denna monolog på några minuter utantill, utan — läste den trån papperet, ja, sjöng de deri inflätade kupletterna med rollen i hand. Hr Lichtenbergs deklamerande af Runebergs Adlercreutz emottogs med bifall. De till slut gifna tablåerna voro både väl tänkta och anordnade — men scenen var alldeles för liten, och effekten blef ej den beräknade. Lägg härtill, att orkestern — eller snarare en parodi på en sådan — ej eus tycktes ha gjort sig besvär med inöfning, och man torde finna, ——. C—