Göteborgsposten – 25 oktober 1870, sida 2

kare, att bombardera parisarnes magar, än deras fästen. Korresp. fortfar: En del missbelåtenhet och otålighet råder i Paris i anledning af departementernas hållning. Om de nya armeerna icke kunna mäta sig i kamp med de preussiska trupperna, säger man, så borde de åtminstone kunna afskära de tyska förbindelserna, genom hvilka preussarne skulle komma i en värre ställning, än de belägrade. Om deremot preussarne få lof att ostörda sätta sig fast i trakten kring Paris och att draga till sig alla hjelpkällor från Tyskland och Frankrike, utan att provinserna kunna komma hufvudstaden till undsättning, så blir dess fall blott en tidsfråga. Stämningen i Paris är beslutsam och befolkningen redo till hvarje uppoffring, men största delen af hufvudstaden utgöres likväl endast af borgaremilitär, och ingen kan med skäl begära, att det skulle kunna rätt länge härda ut i en hopplös kamp. Under ändrade och mera kritiska förhållanden skall äfven det socialistiska elementet ånyo kunna bereda regeringen svårigheter. . Blanqui och hans vänner angripa och blotta dagligen ue många svaga punkter, som ordnandet at försvaret ovilkorligen måste förete. Det vittnar onekligen om regeringens popularitet, att dessa lidelsefulla angrepp hittills icke på ringaste sätt rubbat hennes ställning. Men iden begynnande hungersnöd skulle likväl lätt kunna göra mängden oregerlig. De socialistiska tidningarne varna redan nu dagligen mot vissa reaktionära böjelser och möjligheten af en regering, som ville köpa sig fred medelst vanhedrande eftergifter. Om ett fredslut blir oundvikligt, kan det derför bli ett farligt företag att öppna portarne, äfven om befolkningens stora flertal är stämdt derför. Preussarne sägas vara så väl underrättade om allt, hvad som försiggår i Paris, att det troligen icke är någon hemlighet för dem, att en parisertidning med ganska lycklig utgång öppnat en subskription till belöning för den man, som lyckas skjuta konung Wilhelm i öppen kamp, förstås. Det saknas helt säkert icke personer i Paris, som ej heller skulle draga i betänkande att skjuta på honom från en barrikad eller ett doldt ställe, så framt han skulle våga att hålla sitt triumfintåg i staden. Man skall ha tilltänkt kronprinsen af Preussen och grefve Bismarck samma öde. Lyckligtvis bli dylika hotelser mycket sällan utförda; deras moraliska vederstygglighet är den bästa garantien mot deras utföranue. Om ställningen vid Loire säger en korresp-, att preussarne enligt all sannolikhet hysa någon plan mot Bourges (SSO. om Orlåans). Dä preussarne togo Orleans, var franska högqvarteret för tillfället i La Fert St. Aubin, vid jernvägen söderut från Orleans till Vierzon. Sedan dess ha de dragit sig tillbaka ull La Motte Beuvron, söder om La Ferte och preussarne äro i La Fertk. Om detta tillbakadragande och förfoljande skulle fortfara, skulle preussarne snart komma till Vierzon; och de skulle der befinna sig på mycket kort atstånd från Bourges, hvarest då en ny och afgörande drabbning skulle följa. Såsom otvan framhållits, är det väl ändock sannolikast, att de nöja sig med att intaga dominerande positioner kring Orlåans. Från Florens skrifves d. 15 Oktober, att Mazuini blifvit frigifven. — Ministern för den allmänna undervisningen, Correnti, skall med det första begitva sig till Rom, för att lösa frågan om bibehällande af jesuiter-kollegiet eller om bildandet af ett stort nationaluniversitet. — Sedan gossen Coens föräldrar nu återsordrat denne af de italienska myndigheterna, har ätven den unga Mortaras föräldrar anlåndt till Rom, att återbegära sin sedan många år bortröfvade son. Från Brissel skrifves d. 15 Okt., att preussiska sändebudet, v. Balan, har formligen hos den belgiska regeringen begärt direktören af Independance belge hr Berhardys förvisning. Det märkvårdiga i PIndependance belges ställning är den omständigheten, att fransmännen stämplat bladet som preussiskt sinnadt och ännu förklarar det krig, under det att trån Berlin en korseld är riktad mot dess tör fransmännen gynsamma hållning. Man är här i spänd förväntan om, huru den belgiska regeringen kommer att handla; då pressen är fri och enligt konstitutionen garanterad, så kan den på sin höjd, om den vill dermed gifva Preussen satistaction, blott göra ett; hota de främmande journalisterna med törvisning eller verkligen förvisa dem. Från det ögonblicket skulle dock den belgiska pressfriheten få ett dödligt slag. Ett manifest af Trochu.