Göteborgsposten – 25 oktober 1870, sida 1

Sju är efter den olyckliga sommarafton, då Gustave Lenoble blef förskjuten af sin far voro en man och en qvinna med en sju år gammal gosse nära att dö af hunger i ett vindsrum i Rouen. I denna bullersamma stad lefde dessa menniskor ensligt som i en skog, dolda för alla de menniskors blickar som fordom kännt dem. Mannen hyste en stolthet som tillväxt i samma mån som fattigdomen gripit fastare tag i bonom. Qvinnan lefde endast för sin man och sitt barn. Mannen var Gustave Lenoble. Det hade gått illa för honom sedan han knutit sitt öde tillsammans med den qvinnas som han älskade. Under alla dessa år hade ingen dufva med fridens olivblad spännt sina vingar till flykt öfver det svalg som gapade mellan den förskjutne och 1 hans far. Moderns och systeras böner och tårar hade vaI rit fruktlösa. Fadern förblef obeveklig, och dörrarne till i hans glädjelösa boning voro stängda för sonen och skulle