Göteborgsposten – 25 oktober 1870, sida 1

och otrefligt rum, der det fanns några dammiga editioner af franska klassiker och åtskilliga böcker i husmedicin och trädgårdsskötsel. Då de lemnat rummet, satte sig modern och systern vid ett af de öppna fönstren väntande på dem. Derute var allt tyst. På afstånd syntes de upplysta fönstren i Cötenoir. — Hvad Madelon skall bli glad! yttrade Cydalise, blickande mot dessa upplysta fönster. Hon hade verkligen lärt sig att anse mademoiselle Frehlter som en i hög grad älskvärd person; men hon skulle gerna ha sett om det funnits mera liflighet, mera entusiasm hos hennes blifvande svägerska. Samtalet mellan far och son tycktes långt för madame Lenoble och Cydalise. De båda qvinnorna voro nyfikna, oroliga. — Jag fruktar att han gjort skulder, sade modern, och omtalar sina dårskaper för sin far. Jag vet ej huru de skola kunna bli betalda, om ej med Madelons hemgift, och detta skulle förefalla som ett mindre hederligt användande af hennes penningar. Det förgick en halftimma innan något ljud afbröt tystnaden i detta lugna hus. Skymningen hade öfvergått i mörker, då det hördes ett slamrande med dörrar och tunga fotsteg i förstugan. Salongsdörren öppnades och hr Lenoble kom in ensam. I samma ögonblick slogs yttre dörren hårdt igen. Hr Lenoble gick rakt fram till det öppna fönstret och tillslöt fönsterluckorna. Han gick derifrån till det andra