Göteborgsposten – 25 oktober 1870, sida 1

— DA— — — ej ha öppnats äfven om han kommit dit och bedt om fö låtelse, hvilket han ej gjorde. Men fattigdom och möda tycktes denne senare lättar att bära än att vara förenad med en hustru som han älskade. De utmärkande egenskaperna hos denne ma voro mod och beständighet. I sin kärlek för den qvinn han valt vacklade Gustave Lenoble aldrig. Han arbetad för henne, han led för henne, han hoppades dä allt hop var ute för hennes skull, och det var först då kroypsli styrka srek honom som denne kämpe i lifvets bittra stri började svigta. Det hade gått illa för honom. Han had försökt sig som advokat i Paris, Caen och Rouen, mer klienter ville ej komma. Han hade varit skrifvare än på det ena, än på det andra kontoret och på ett eller anna sätt släpat sig fram med sin hustru under de sju år de varit gifta. De slöto sig till hvarandra med en tillgifvenhet, son tycktes växa med hvarje ny sorg, och kärleken visade in gen benägenhet att spänna ut sina vingar till flykt ut ge nom fönstret, fastän fattigdomen kom in hvarje dg genon dörren och satt vid härden, ett förtroligt sällskap och er oundviklig gäst. Modern och systern försökte hjelpa den stackars för. skjutne med hvad de kunde spara undan af ett knappt hushåll. Den gamle mannen, hvars lynne förbittrats af den lidna missräkningen, blef snål i samma mån sem åldern tilltog, och det lif de båda qvinnorna förde var dystert och hopplöst. Genom små bedrägerier och falska uppgifter rörande den finansiella ställningen lyckades de H