Göteborgsposten – 24 oktober 1870, sida 2

Han hade tagit henne med alla hennes sorger och synder i den stund då han ryckte henne undan döden, och mellan dem båda behöfdes inga passionerade försäkringar eller sentimentala utbrott. Hr Lenoble upptäckte snart att lagen lade hinder i vägen för hans giftermål med en utländsk qvinna, som ej kunde framvisa ett enda vittne att betyga hennes identitet. En kort stunds eftertanka lät honom inse att ett giftermål mellan honom och Susan Meynell vore en omöjlighet i Frankrike. Han förklarade detta för henne och frågade henne om hon ville tro på honom som hon trott på Montagu Kingdon. På Jersey skulle giftermålet lätt kunna försiggå. Ville hon resa med honom till Jersey och stanna der så lange den engelska lagen föreskref för firandet af deras förening? — Ni är alltför god, för ädelmodig. Jag är ej värd så mycken omsorg och omtanka. — Betyder detta att ni ej vill ha förtroende till mig, Susan? — Jag skulle anförtro mig i era händer i en ödemark, tusen mil från andra menniskor. Det finnes ej en känsla i mitt hjerta som ej är kärlek och förtroende till er. Det öfriga blef snart uppgjordt. De lemnade madame Magnottes hus en vacker sommarmorgon och reste till Jersey, hvarest de efter fjorton dagars vistelse förenades med äktenskapets band i en engelsk protestantisk kyrka. Susan var protestant, Gustave katolik, men olikheten i religion skilde dem ej mera än den nationella olikheten. De kommo tillbaka till Paris straxt ofter giftermålet. och