Göteborgsposten – 24 oktober 1870, sida 1

träffades tillfälligtvis ute på min ssågers egor, hvarest gentlemannen jagade, och sedan kom han hem. Han hade träffat min syster förut och förebar någon ursäkt för det han förnyade bekantskapen. Han kom mycket ofta och det dröjde ej länge förrän han friade till mig; jag lofvade med min systers vetskap och samtycke att bli hans hustru. Hon älskade mig så innerligt och var i sin systerliga kärlek så stolt öfver mig, att hon ej sug något besynnerligt i detta frieri, särdeles som mr Kingdon, så hette den gentleman jag talar om, var en yngre son och långt ifrån rik. Hon gjorde åter ett uppehåll innan hon fortsatte sin historia. Gustave uttryckte sin sympati endast genom att lätt trycka hennes hand. — Jag kan ej säga er huru lycklig jag var på den tiden. Jag kan ej säga er huru högt jag älskade Montagu Kingdon. Det blef öfverenskommet mellan Montagu och min syster, att vi skulle gifta oss så snart hans bror, lord Durnsville, hade betalt hans skulder, Betalningen af skulderna var ett gammalt löfte af lord Durnsville, och ett oklokt giftermål å hans brors sida torde ha förekommit dess uppfyllande. Detta var hvad Montagu sade till min syster Charlotte. Hon bad honom anförtro sig åt min svåger, hennes man, men han vägrade att göra det. Kort derefter kom en dag då James Halliday, min svåger, blef underrättad om Montagu Kingdons besök i huset. Han kom hem och fann mr Kingdon hos oss. Det blef ett förskräckligt uppträde mellan dem. James förbjöd mr Kingdon att någonsin mera sätta foten inom husets dörrar. Han förebrådde min syster, han varnade mig. Dettjenade