Göteborgsposten – 24 oktober 1870, sida 1

Hans bror lord Durnsville hade eldrig lofvat att betala hans skulder. Detta var en osanning som han hittat på för att bedraga min syster. Under sju långa år var jag hans slafvinna, en trogen och pålitlig slafvinna; flans sköterska under sjukdom, hans tåliga tjenarinna vid alla tillfällen. Vi hade rest omkring i Frankrike under två år, då han förde mig till Paris, och det var här som han först börjude försumma mig. Oh, om ni visste huru många sorgliga nätter och dagar jag tillbragt i hotellet på andra sidan floden, der vi bodde, skulle ni hysa medlidande med mig! — Nin älskade, mitt hjerta är uppfyldt af medlidande för cr, sade Gustave. Säg mig ej något mera. Jag kan gissa till slutet af historien. Det kom en dag då han ifrån att försumma er öfvergaf er. — Ja, mr Kingdon lemnade mig en dag utan att med ett ord ha förberedt mig på detta slag, Jag hade vakat och väntat på honom under två långa nätter och dagar, då det kom ett bref, som förkunnade mig att han var på väg till Wien med en herre från Westindien och dennes dotter. Han skulle gifta sig med dottern. Det var hans fattigdom, sade han mig, som dret honom till detta steg. Han rådde mig att resa tillbaka till mina vänner i Yorkshire. Resa tillbaka! Liksom om han ej visste att döden skulle vara lättare för mig. Det fanns en liten penning summa i brefvet, på hvilken jag sedan dess lefvat. Då Di först träffade mig här, hade jag för ej längesedan mottagit detta bref. Detta var slutet af hennes historia. I sin stora för