Göteborgsposten – 22 oktober 1870, sida 2

hemma sin. Appetiten växer, medan man äter, heter det. ÅKöln. Zeit. innehåller sålunda en uppsats, hvilken varit i säck förr än den kom i påse, och kastar något ljus öfver ett förut gjordt telegrafiskt meddelande, upptagande såsom fredsbasis Elsas och Luxembourgs införlifvande i Tyskland. Då år 1867 torhertigdömet Luxembourg höll på att framballa ett krig mellan Preussen och Frankrike, afböjdes detta genom londonerkonferensen i Maj 1867, som förklarade Luxembourg under huset Oraniens suveränitet för neutralt under de fem stormakternas garanti. Fästningsverken skulle slopas och Preussen draga sina trupper tillbaka ur hufvudstaden. Bladet säger, att det skulle varit dåraktigt, att för tre år sedan företaga ett krig med Frankrike om Luxembourg. Men nu står saken helt annorlunda. Det återstår för luxemburgarne ingenting annat, än anslutningen tili den tyska staten, åt hvilken konungen af Holland skall sälja Luxembourg lika beredvilligt, som år 1867 åt fransmännens kejsare. Nu i dag är det Tysklands rätt att återföra ett land, som tilltälliga händelser för kort tid aflägsnat ifrån oss, till den germaniska familjen, hvilken det, fastän beläget på gränsen mellan tvenne stora nationaliteter, oaktadt alla lockelser icke förblifvit i det väsentliga otroget ... Vi begära blott, att vår diplomati, stödd på det tyska folkets enstämmiga bistånd, folkrättsligt löser det solkrättsligt-ingångna tördraget om Luxembourgs neutralitet. Tillfallet är gynnande. Det gäller att begagna det. Hvem vet, om det någonsin mera återkommer?. Hvad ställningen inom Tyskland beträffar, börjar äfven den antaga ett något egendomligt utseende. Rörande införlifningen af Elsas och Lotringen står det national-liberala partiet (de egentliga borgarena) gentemot det demokratiska (arbetarne). Det förra vill införlifningen, det senare vill den icke, utan att befolkningen genom allmän omröstning dertill lemnar sitt bifall. Från Dresden skrifves d. 8 d:s: De arbetande klasserna, som känna krigets bördor tyngst, äro ifriga efter fred och dela derför d:r Jacobys åsigter (omröstningen). Men de ha ej något illfalle att tillkännagifva sina åsigter; ty alla möten för ett dylikt ändamål äro strängt förbjudna af myndigheterna. Deras uppförande mot de franska fångarne står ock i fördelaktig motsats till borgarenas. Hopar af dem samlas dagligen atanför de baracker, der fångarne äro innestängda; och fastän militärmyndigheterna proklamerat, att de ej tillåta några gåfvor åt fransmännen, insmuglas dock ofta cigarrer, vin och andra goda saker af arbetarne i fängelset. Detta har uppväckt stor harm bland borgarena, hvilka i pressen förklara arbetarne vara förrädare mot sitt fädernesland och yrka, att myndigheterna skola vara mera vaksamma i att förhindra sådana oanständiga artigheter mot Tysklands fiender. De tyska arbetarne skola således få schavottera likasom förut de tyska fruntimren, derför att de visa ett vänligt sinnelag mot fångna krigare, fastän detta alltid ansetts påbudet af folkhederns lag. En annan inre tvistefråga i Tyskland är den, huru den stora militärstaten skall kunna afven bli en verklig politisk enhet. Äfven i denna sak stå partierna emot hvarandra. Jun kerpartiet, hvars anspråk understödjas af preus diska regeringen, som tillochmed säges hafva gjort dem till sina, vill ha frågan så löst: Preussen erhåller för sin dynasti kejsartitel. Im tysk riksdag skall bildas. Alla tyska stater skola ha en och samma diplomatiska och konsulrepresentation. De sydtyska staterna skola härsör betala en summa. Åt furstarne skall förbehållas en särskild personlig representation vid andra hof genom diplomatiska agenter. För armåen skola Sydstaterna betala samma bidrag af 225 thaler pr man, som pu Nordförbundet. Förvaltningen lörblir ännu några år i sydtyska staternas händer under förbehåll, att en bestämd summa, som ständerna icke få nedsätta, skall användas och att kejserl. preussiska inspektorer ha kontroll deröfver. De liberalas program deremot är: Ett förbundsparlament, valdt genom allmän omröstning för hela Tyskland med beskattningsrätt, lagstiftningsrätt och med rätt att afgöra öfver frågor om fred eller krig samt deltaga i afslutandet af international fred. Förbundsministrarne skola vara ansvariga inför detta parJament. Alla särskilda småstatsinstitutioner, som äro oförenliga med landets bästa och säkerhet i allmänhet, skola upphäfvas, ehuru hvarje stat skall vara representerad 1 förbundsrådet samt ha sin egen ansvariga minister och lagstiftande församling, vald genom allmän omröstning. Detta program återigen är för liberalt för preussiska regeringen. Valen till riksdagen stunda. Det skall bli en ej obetydlig röra i Tyskland, om dess armers framgångar komma att upphöra. -Journal Officiel i Paris från d. 8—12 d:a har följande nyheter att förtälja: