Göteborgsposten – 22 oktober 1870, sida 2

sades. Doden var ogondblicCklig. Från Utlandet. Till hvilken verldshistoriskt afgörande tidpunkt vi kommit, visar det verksamma mellanspel som nu pågår, innan ridån rullar upp för det stora dramats mest tragiska scen, kampen om Paris, hvilken måste, då den väl inledts, leda till antingen den franska hutvudstadens förödelse med alla dess skatter, den moderna civilisationens bomma, eller ock med den tyska armens upprifvande. Det olycksdigra dådet att efter händelsen vid Sådan fortsätta kriget å Tysklands sida, utan att erbjuda en billig fred, och att, då Frankrikes förste man, republikaparen Jules Favre kom och ödmjukt bönföll om fred, behandla honom med ett ötvermod, som lockade tårar ur den varmhjertade patriotens ögon, — det olycksdigra dädet bär sina frukter. Det är nu fullt säkert, att det slagna Frankrike ville antaga hvarje vilkor för fred, med undantag at afträdandet af land. Det är lika säkert, att Preussen icke ville ingå på någon annan fred, än den som innebar afträdandet af land. Det är notoriskt, att Favre framhöll, det befolkningen i det begärda landområdet var fransk och icke ville skiljas ifrån Frankrike. Det är bekant, att Bismarck härtill svarade, att han kände denna omständighet och dertör fasthöll vid sin fordran med eröklarens rätt. På grund at denna oförenlighet i åsigterna strandade underhandlingarne. Sedan dess ha städse underhandlingar pågått, i hvilka de neutrala makterna mer och mindre deltagit; men de ha hittills alla strandat mot Preussens fordringar, på hvilka Frankrike icke anser sig kunna ingå. Annu för ett par dagar sedan färdades främmande personer i mängd mellan Paris och det preussiska högqvarteret i Versailles, hvilka man trodde vara fredsunderhandlare, som ansträngde sig, för att förekomma den väntade förfärliga händelsen. Med den kalle diplomatens beräknande slughet har Bismarck ansett sig böra innan atgörandet likasom Pilatus två sina händer, i det han slungat på den franska regeringens män ansvaret tör hvad som skall följa, i korthet antydande, att om de ville uppfylla hans önskan, så skulle allt bli godt och väl. Detta försök, demoniskt såsom det benämnes i en viss del at den engelska pressen, har Jules Favre besvarat med en note, hvilken finnes offentliggjord i Frankrikes officiela tidning at d. 18 Okt. och hvars innehåll bäst vittnar om betydelsen at det högtidliga ögonblick, hvari vi befinna oss. Med denna hjertats upprörda stämning, denna passion, som bär intryck at dagens mäktiga svall af händelser, utbrister han deri: Det är väl att Frankrike känner målet för Preussens äregirighet. Det gäller Frankrikes undertryckande. Frankrike tllbakavisade dess förödmjukande anbud. Derför hotas vi med död och tillintetgörelse. Men äfven besegradt är Frankrike i sin olycka så stort, att det är föremål för hela verldens beundran och sympatier. Måhända var den strängaste pröfning af nöden, hvarur det skall utgå luttradt. Språket i denna depesch är tillväckligt tydligt, för att angifva, det Frankrike ej mera vill gå in på några uppoffringar, utan segra eller dö, och äfven tör att atklippa vidare underhandlingar, om Preussen icke vill uppgifva tanken på landvinningar. Också angifva de nu inströmmande telegrammerna, att kampen kring Paris fortgår. Men uppgifterna från de olika sidorna motsäga hvarandra till den grad, att man måste tro sanningen ligga emellan. Det hette, som bekant, från offleiel preussisk kå la om utfallet från Paris d. 13 d:s, att det blott var en bagatell, i hvilken tyskarne endast förlorade 19 man. Egendomligt föreföll, att icke platsen för detta utfall angafs. Nu heter det officielt från fransk sida, att detta utfall stod vid Bagneux, söder om fästet Montrouge. Vidare: Under stark eld från fästena framryckte mobilgardet (ifrån departem. Cote dOr. hvilket förut utmärkt sig), tog fiendens position vid Bagneux med bajonetten och högg ned dess besättning, som begagnade kolfven. Fienden efterlemnade 300 i döda; fransmännen gjorde 100 fångar. Samma berättelse angifver, att franska trupper, utryckande under skydd af fästet Vanves, tagit tvenne uppkastade förskansningar och derefter dragit sig tillbaka. Telegrammerna angitva i öfrigt angrepp och utfall kring Paris tor hvarje dag, ehuru alldeles stridiga emot hvarandra. Så berättas officielt från tysk sida, att fransmännen natten till d. 19 gjorde ett utfall mot Chevilly (söder om Villejuit), utan att dock tyskarne gjorde någon förlust. Ej ens den bekante kosacken stupade här. Emellertid förberedas större och vigtigare händelser. Underrättelsen om sådana skall ej länga ntahlitva