(Sunxen då ej) atsatt var, Påfven icke ofelbar, Ollivier en hygglig karl.. Andra tider nu, nil) Himlen klar och molnfri är, Guldinväfd azuren, Mellan öar, sund och skär Gör en ångslup turen Med en flock af unge män, Som gett staden den och den, Sinnet lätt och stämningen Fågelns, släppt ur buren. Nu ni veta vill, förstås, Hvar det här passerat... Indiskret! Men — Alingsås Vi abandonnerat... Glädtigt sällskap, fryntlig min, Fyllda korgar, fylld kantin, En qvartett — en riktigt fin! — Allting väl klareradt! Spegelklar är böljans ban, Lustigt båten hoppar; Uti viken der en svan Sina vingar doppar... O, Natur! Hvad du är skön, Se, hvad ängen lyser grön, Känn, hur linden der på ön Öppnar sina knoppar! Se vår ångslup, hur han rask Kring på böljan kilar, Stör dock icke med sitt plask Svanen, der hon hvilar. Lärkan drillar i det blå, Daggbestänkta sippor stå, Undrande och lyss derpå! Uppåt tanken ilar: Om jag ändå vore rik Liksom jordens store, Hit, till denna lugna vik, Tror jag visst, jag fore! Byggde mig ett litet slott, Hvad vi skulle lefva godt, Jag och mina vänner... blott Rik, som sagdt, jag vore! Ur vårt drömmeri med fart Dock vi plötsligt dragas: Hör nu! Ska ej supen snart Någonstädes tagas? ... Visst lät frågan något fräckt, Var dock ej Åför tidigt väckt! Och till Åholmgäng oförskräckt Nu ombord det lagas. Straxt vår ängslup, lilla Mjörn, Lägger till vid stranden, Pass på rodret och tag törnl... Skrapar det i sanden? Landgång ut! Se der är den! Plats, nu börjas hoppningen.. Bravo! Å du rädd, min vän, Tag då mej i handen!... Himmel!.. Hvilken gudaplats Här sig presenterar, Kungen sjelf, i sitt palats, Bättre ej presterar! — — — Spara nu din poesi. . Korgen ska i land.. Tag i, Var så god och hjelp Sofi, Der hon embarkerar! Medan rispen lagas till, Raklång ner på ryggenl.. Smakar skönt, jag lofva vill.. Aj!.. Hvad nu då?.. Myggen!!. Nå, än sei då?...Du ej tål, Att en ann ock tår ett mål, Ensam vill du ropa: skål! Du är just en snygg en! Helan går! Hvad ljuflig ton, Visst en död hon väcker, Lefve vår Amphitryon Frukosten är läcker! Små kotletter!.. Öl, ett glas?.. Pang! En tallrik gick i kras... Kräftor!! Dråpeligt kalas. . Slutad måltid, mossig bädd Lockar till siesta!.. Sofva? Fy!... Var inte rädd Nu kom just det bästa: Sången klingar glad och fri, En vill tala, en slår i, Anekdoter i parti, Nya, märk, de festal... Ack! Dröj qvar, du glada bild, Länge i vårt sinne, I en tid af blodtörst vild Blif ett ljufligt minne. Nalkas våldet ock vår Nord, Hotas vid med stöld och mord, Skall du, likt ett fridens ord, Bo i hjertat inne! då vi afslutat vårt lilla qväde, kom Ära den, som äras bör, först grepo gtvis esterden officiele, som stått på tt förlora denna sin natur, derföre att öst en gång fick ta ut sin rätt i pooch som dertöre till straff och varnasig till present ett munlås efter pa