Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. En sintlig bedragerska. I Onsdags anhöllo tvenne detektivkonstaplar för andra resan stöld och bedrägeri straffade qvinnspersonen Johanna Carlsdotter från gården Bostorp i Skepplanda socken, hvilken misstänktes ha begått åtskilliga, hos poliskammaren anmälta, högst djerfva bedrägerier. Icke mindre än fem olika personer hade nemligen under förra och innevarande månad blifvit på det oförsyntaste sätt bedragna af ett för dem obekant fruntimmer, hvilket på beskrifning om utseendet och sättet hvarpå bedrägerierna tillgätt, tycktes vara en och samma person, ehuru hon på alla ställena uppgifvit olika namn. Det ifrågavarande fruntimret, som sedermera verkligen befunnits ha varit ofvannämnua Johanna Carlsdatter, hade på samtliga ställena anhållit om logis samt sedan detta blifvit henne beviljadt begärt att få låna något att hemta sina saker och en mängd matvaror uti, som hon sade sig ha fått af sina å Hisingen boende rika föräldrar. Sedan Johanna för sådant ändamål på god tro fått låna lakan, schalar, förkläden, servietter, tallrickar m. m. hade hon aflägsnat sig utan att återkomma eller vidare låta höra utaf sig. Jernbäraren Anders Grönvall, hos hvilken Johanna först pröfvat sin lycka, hade, sedan han och hans hustru lemnat sin nya hyresgäst åtskilliga persedlar att hemta sakerna uti, låtit sin son Gottfrid åtfölja Johanna för att hjelpa henne att bära. Komna till Sillgatan hade Johanna tillsagt gossen att vänta i förstugan till ett hus vid nämnda gata medan hon gick upp i huset och hemtade några saker. (lossen väntade dock i flera timmar utan att Johanna återkom, hvarför han slutligen måste begifva sig hem igen. Hos en brovaktare Pettersson hade Johanna äfven erhållit logis, hvarför Petterssons svägerska, Gustafva Jonsson, anmodades att åtfölja henne till Kungstorget för att hemta åtskilliga saker och ett parti smör, som hon sade sig ha köpt. Vid framkomsten till torget hade Johanna sagt sig ha glömt sina penningar hemma, hvarför hon bad Gustafva låna henne 2 rdr, som hon behöfde för en liqvid. Sedan Johanna fått penningarne samt anmodat Gustafva att invänta henne vid en öfverenskommen plats å torget hade hon aflägsnat sig utan att vidare återkomma. Hos en hustru Samuelsson hade den outtröttliga bedragerskan äfven gjort en påhelsning under föregifvande att hon ville hyra rum. Detta afslogs dock af hustru Samuelsson, som likväl slutligen på Johannas enträgna begäran ti.lät att hon skulle få ditflytta sina saker under någon tid. För att hjelpa Johanna vid flyttningen lät hustru Samuelsson sin dotter Josefina åtfölja henne. Anlända till Sillgatan tillsades Josefina att vänta derstädes tills en bonde, körande en hvit häst, ditkomme, af hvilken bonde Josefina skulle för Johannas räkning emottaga 3 rdr 50 öre samt ett parti matvaror. För att icke onödigtvis förspilla tid sade sig Johanna, i afvaktan på bondens ankomst, ha för afsigt att springa upp till torget och köpa smör, men då hon förargligt nog icke för tillfället hade några penningar på sig bad hon Josefina förskottera henne 1 rdr 25 öre, hvilka penningar denna skulle afdraga från de penningar hon skulle få af bonden. Josefina, som trodde på den uppdiktade historien, lemnade penningarue äfvensom den portmonnä i hvilken de förvarades, hvarefter Johanna skyndsamt aflägsnat sig. Sedan Josefina i flera timmar väntat, utan att hvarken Johanna eller bonden med den hvita hästen hördes utaf, fann hon att hon blifvit bedragen. Vid polisförhöret i går erkände Johanna Carlsdotter att hon begått de ofvannämnda bedrägerierna. Kladerna nade hon sålt samt förstört såväl de för dem som de kontant bekomna penningarne. Hon hade aldrig haft för afsigt att inflytta till någon af de ofvannämnda personerna, emedan hon redan i förra månaden hyrt sig ordentlig bostad i ett hus vid Danska vägen. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och blef Johanna Carlsdotter återförpassad till cellfängelset.