IIvarjehanda. En uppgift för hrr Iuftseglare. I en engelsk uduiag framställes ett förslag, som om det läte sig verkställas, skulle alldeles kullkasta preussarnes beräkningar att tvinga Paris till kapitulation genom att afstänga all tillförsel från staden. Förslaget torde dock, tyvärr, vara något opraktiskt, cch hade det varit annorlunda skulle det utan tvifvel ej kommit till offentligheten i en engelsk tidning. Tidningen säger att, i nändelse belägringen af Paris drager ut så länge att provianten i staden blir knapp, kunde det vara mödan värdt för de belägrades vänner att taga i betraktande frågan huruvida ej töda skulle kunna hissas ner i staden från ballonger förmedelst fallskärmar. Stora qvantiter af Liebigs köttextrakt skulle kunna sänkas ner på detta sätt och utan tvifvel bli begärligt, då allt annat vore uppätet. Man påstår att under senare hälften af förra ärhundradet steg lustseglaren Blanchard upp från Strasbourg och sänkte ner en bund, fastbunden vid en fallskärm, från 6 000 fots höjd. Olyckligtvis kom dock en våderhvirfvel och gjorde ett afbrott i nedstigandet så att det trogna djuret fördes bort öfver molnen. Hr Blanchard i sin ballong mötte sedermera hunden i skyarne, och då denne kände igen sin herre började han tjuta och skälla af glädje; hr Blanchard sökte naturligtvis fånga honom, men just som han höll på att få fatt i honom, kom plötsligt en aunan hvirfvelvind och drog fallskärmen med sig, så att luftseglaren ej kunde nå den, och hunden försvann upp emot himlen. Låtom oss hoppas att han slutligen fann en fristad på Sirius. — Tidningen gör följauue ironiska tillägg: Emellertid måste vi allvarsamt hoppas att luftseglingsveteuskapen ej skall bli alltför mycket utvecklad, i annat fall torde vi få anledning upphöra att yfvas öfver den trygghet vi åtnjuta genom vårt insulariska läge. Tänk till exempel om hundratusen ballonger, tullastade af uhlaner plötsligt skulle sänka sig ner på våra stränder och uppväcka oss ur drommen om vår värdiga neutralitet? Hvilken rörelse det skulle bli i våra fredliga kretsar! Skrifkulan. Vi meddelade för någon tid sedan att kommerskollegium tillagt föreståndaren vid institutet för döfstumma i Köpenhamn pastor R. Malling Hansen patent under 9 års tid å en af hovom uppfunnen och Skrifkula benämnd apparat för snabbskrifning eller snabbtryckning. Apparaten under uppfinnarens ledning måsterligt uttförd af mekanikus Järgensen, egare at Jungers mekaniska etablissement i Köpenhamn, beskritves sålunda i en köpenbamnstidning. Uppfinnarens verksamhet som lärare för döfstumma har fört honom inpå djuptgående undersökningar angående språkljuden, deras tillkomst, talorganernas byggnad och verkningssätt samt liknande studier. Han kom dervid att fråga sig sjelf, huru många språkljud, man kan utsäga och huru många ljudtecken, man kan nedskrifva på en sekund, äfvensom huru många ljudtecken, som på en sekund kunna angifvas med tillhjelp af handalfabetet ssiagerspråket) och svaret blet, att 20 ljudtecken eller rättare: de 20 Yjudtecken motsvarande ljuden kunna utsägas, 4 ljudtecken skrifvas ock 12 ljudtecken medelst fingerspråket angifvas på en sckund. Man talar följaktligen 5 gånger så fört, som man skrifver. Medelst fingerspraket deremot uppnår man en snabbhet i sramstallningssättet, som är tre gånger, större än skrifhas:igheten och i hög grad närmar sig till uttalshastigheten. Vid framsäsandet at hvad man i dagligt tal kallar ramser och dyl. kan naturligtvis en mu större snabbhet uppnås, älvensom mycket taira personer kunna komma hågot öfver hastigheten af 20 ljud i sekunden. Å andra sidan går snabbheten i fråga om offentliga föredrag sällan öfver 15 ljudtecken i sekunden; vid danska riksdagens förhandlingar sjunker den oltast ned till 9 ljudtecken i sekunden och hos vissa medlemmar är uttalshastigheten ännu mindre. En sammanställs ing af dessa erfarenbetsrön ledde uppfinnaren på den tanken: kan man geuom en så enkel rörelse som den, fingrarne utföra, då de anslå tangenterna på ett piano, framställa skrisna eller tryckta bokstäfver, så skall snabbheten af ett dylikt skrifsätt långt öfvergå det nu brukligas och bli lika stor, ja måhända större än uttalshastigheten och på den principen till grund, konstruerade nu pastor Hansen sin skrifsula. Vi förbigå de närmare detaljerna af konstruktionen, hvilka svårligen kunna bli fullt klara för icke ackmän och anmärka endast att apparaten till det vure har utseendet af ett mindre piano och att den höjligen anses kunna ersätta den så ytterst svårlärla stenogratien. att den särdeles lämpar sig för ögonvaga och blinda samt att den med någon utveckling uven torde kunna användas som tryck-telegraf.