Denna stad är besatt med ett stort antal trupper, förnämligast infanteri. Chelles är alldeles öfvergifvet af sina innevånare, och så har sallet varit med nastan alla byarne under vägen. Af hvad jag sett, synes det, att det onda, som följt af städernas och byarnes öfvergifvande, varit större än då innevänarne stannat qvar. I det ena fallet blir allting plundradt och sönderbrutet; i det anura fallet underkastas innevånarne regvisitioner, som ytterligt ruinera dem. Slotten skadas mycket genom öfvergitvandet. Öfversten här i Chelles berättar mig, att han under en dags ridt såg orangeträd för minst 10,000 puuds värde vara utgångna at brist på vatten. I Clichy passeras de sachsiska linierna; de inneha hela denna väg genom Livry till Sevran, sachsiske kronprinsens högqvarter. Till Villepinte och Grande Tremblay går harpå vägen. Ett stort antal trupper i den senare stauen utgör cerneringsarmeens nordöstra hörn. Nu går min kosa vesterut, från Grande Tremblay till Holssy och Gonesse, hvilken senare plats är ett riktigt naste iör tyfustebrar och dysenteri, tillochmed under det vackra väder, som vi haft. Jag är nu så nära intill utposterna (blott 1; eng. mil), att jag begitver mig vidare mot floden, i det jag följer uen beväpnade cirkelns gördel. Vägen gar till Sarcelles och St. hrie Jag nalkas nu den punkt som för närvarande är den svagaste i cerneringslinien, men der måhända det hattigaste anfallet kommer att ske, neml. Montmorency och Enghien. Från dessa utomordentligt täcka kullar har man den vackraste utsigt som kan erhållas öfver Paris. Triumtbagen synes ligga alldeles i närheten, ehuru den måste vara betyuligt aflagsen. Nedanför ligger St. Denis, hvars rykande fabriksskorstenar äro uet enda tecken till industrielt lif jag på flera veckor sett. Sannolikt tillverkas der vapen eller göres nagot annat tör försvaret. En stor preussisk artilleristyrka är här samlad. Vägen ligger nu så nara det starkaste fästet af Paris, neml. Mont Valerien, att högst få soldater äro synliga på en lång sträcka; två uhlaner och några skiltvakter, dolda bakom husen, äro de enda som synas på vägen. Vid foten at berget ligger ett transkt läger, den enda samling at talt jag sett, alldenstund tyskarne äro utan sådana. I detta afscenue aro ue lyckliga som ha Paris till höstarbete, i stället för dedan, Woerth cetc., ty ue ha goda husrum öfverallt i de ötvergitna byar som ligga tätt bredvid hvarandra bakom Paris. Anblicken at Ment Valctrien är mycket imposant och hotande. Om endast 100,000 man goda soldater kunde operera under detta fäste, skulle de snart göra preussarne trötta på det arbete de företagit, men det ar just dessa 100,000 goda soldater som de belägrade ej ha. Den arme de behöfva lider hungersnöd i Metz. För ötrigt är det mycket tvifvelaktigt om parisarne äro försedda med fältkanoner och, äfven om de ha sådana, med artillerister som kunna servera dem. Utan dessa skola de bli öfvermannade vid sina utfall. Artillerister från flottan äro i Paris, men dessa skola säkert behötva mycken öfning innan de kunna sköta tältkanoner och de hästar som draga dem. Le Pecq år den nästa plats man kommer till; der gick för en vecka sedan en brygga ö.ver Seine. till St. Germain. Den blef tör ett par dagar sedan förstörd at preussarne. Fransmännen ha fällt alla träd som hindra utsigten från deras observationsplatser, så att tillsammanlagdt en oerhörd qvantitet timmer blifvit tälld tör detta ändamål, och ännu mera har blifvit uppoffradt tör att hindra tramryckandet at dem inkraktande armåen. Stubbarne skola qvarstå som ett minnesmärke af detta krig. St. Germain synes ej vara befästadt på något sätt, ehuru det ligger på slutningen af en kulle som beherrskar Seinen på en stor sträcka. På toppen at denna kulle ligga tradgaruarne, omgifna af en hvit stenmur och synliga på langt håll. St. Germain är endast delvis betolkadt af innevånarne, men antalet af trupper som äro inqvarterade här ersätter mer än tilltyllest den utflyttade delen af befolkningen. Sista gången jag var i Versailles kunue jag visserligen ej drömma om hvad jag skulle tå se under mitt nästa besök. I rummen, hvilkas väggar äro betäckta med en massa målningar, af hvilka hvar och en föreställer en fransk seger, ligga hundratals sarade män. I slottet är preussiske kommendantens nogqvarter; i staden äro förlagda omkring 15,000 soldater. Under det man går framåt på gatorna hör man beständigt ropet i gevar at de preussiska skildtvakterna, som helsa någon förbigående högre otficer. Hela dagen höres kanonens dån och de olika regementenas musik genljudar i staden. Folket går till torget som om ingenting vore å färde. Det är en blandning af krig och fred, af belåtenhet och elände som det är omöjligt att töreställa sig utan att vara vittne dertill. Under ett par veckors ständigt kringflackande utmed alla de hufvudjernbanor som leda till Paris, har jag ej sett ett enda lokomotiv i verksamhet. Det synes underligt att man ej sökt draga nytta af jernvägarne för att bespara trupperna den tröttsamma marschen från Sedan och Cnalons till Paris. För att gitva ett begrepp om knappheten at lifsmedel kan Jag anföra, att det enda kött jag under min resa kring Paris kunde tigga mig till, köpa, låna eller stjäla, var en dufva, och denna dutva delade jag med åtta andra hungriga män! Jag försökte oupphörligt att erhålla lifstörnodenheter, och endast två gånger lyckades jag att tå litet bröd. Förrådet af kött är nästan alldeles uttomdt på flera mils omkrets. En veteran trån Waterloo, som bor nära det ställe hvarifrån jag skrifver, var egare at fyra kor; tre af dessa ha redan blifvit tagna ifrån honom. Under preussarnes sista invasion blef han två gånger sårad, så att nog har han fått tillräcklig erfarenhet at den preussiska armeen. På de testa platser hållas gatorna omsorgsfullt rena. Der innevanarne äro qvar tillbållas de att göra cet, der de icke äro qvar gora de preussiska soldaterna det. Detta håller luften i staderna temligen ren, men i några trakter på landsbygden skola de döda hästarne vara en källa till stor fara, om de ej snart bli begratna. Vägarne repareras och befrias från de fällda träden, så att ue snart skola vara i god ordning. En grupp män, gamla och unga — en 79 år gammal — vädjade i går till mig för att få hjelp. Tre soldater med laddade pistoler höllo vakt öfver dem tills de hunnit betäcka stenarue på vägen med sand. Det fattades dem dock sand, och de torsäkrade mig att de ej haft något att ata sedan töregående dag. Soldaterna sade att de endast lydde ordres, och att mairen skulle sända dit sand i kärror. Hvarje man har en olika åsigt om sannolikheten af att parisarne kunna hålla sig. Ingen kan naturligtvis veta huru dermed kommer att gå; men den åsigt jag bildat mig om saken enligt de iakttagelser Jag gjort under min rundresa är, att de belägrade, 10rutsatt att tillrackliga förråder af födoämnen tinnas i Paris, kunna hålla inkraktarne på afstand tills de hatt tid att inöfva och ekipera en arme, tillräckligt stor att dritva bort tyskarne från hufvudstaden, om ecji ur landet. Den oerhörda längd. nå hvilken