lägsen parisisk armå skulle vara i stånd att på sina ställen operera med stor framgång emot densamma. I afseende å krigsoperationerna i andra trakter, är det af en viss märklighet, att de franska friskyttarne kunnat sätta sig fast i Melun, några få mil SO. om Paris, och att de ätven uppträdt i Chateau Thierry, der de befriat ett halft tusende franska mobilgardister. Chateau Thierry är en vigtig punkt på tyskarnes kommunikationslinie Reims Paris, hvilken således antagligen ätven blifvit mycket skadad. Melun återigen är en punkt på jernvägen Paris-Nevers, hvilken friskyttarne således äfven skadat. Deras uppträdande i ryggen på belägringsarmåen öster om Paris är ett nytt skede. Loirsarmeen synes hafva debuterat på alldeles samma sätt, som den första franska här, som mötte preussarne vid rikets gräns, i det att enl. samstämmiga berättelser till engelska tidningar dess anförare begått samma fel, som redan ofta stått fransmännen så dyrt, neml. att de låta en mindre styrka öfverväldigas af öfverlägsna fientliga massor, fastän tillräckligt med trupper fanns till hands tör att i tid gitva verksam hjelp. Det var, försäkrar en korresp. till Standard om aftonen d. 9 bekant i Artenay, Pithiviers och Orleans, att en betydande preussisk kär (35-40,000 man) ryckte i ilmarscher fram mot Orleans, men det oaktadt lät man general Longuerue stå vid Artenay med blo.t en brigad och fyra kompanier jägare, inalles ungefär 8,000 man, för att möta fienden. De kämpade tappert mot otvermakten, men måste utrymma staden, och då general Reyan kom med 15-16,000 mobilgardister, var striden redan afgjord. Mobilgardisterna skola, eul. ett bret till Daily Telegraph, endast visat mycket ringa tapperhet; panisk skräck uppstod snart ibland dem, och de flyktade efter ett obetydligt motstånd. Striden hade dock varat från kl. 9 t. m. till kl. 3 e. m., hufvudsakligen på grund af det motstånd, sow general Longuerues trupper gjorde, och hade förstärkning skickats i rätt tid från Tours och Bourges, kunde resultatet blitvit ett annat. Men det påstås, att regeringen i Tours först kl. 8 på aftonen erhöll kunskap om den strid, som redan var slut kl. 3, och först på natten afsändes friska trupper till Orlans. Dagen derefter levererades, som bekant, ett större slag utanför Örleans, och fastän man vid detta tillfälle slogs i nio timmar, bletvo preussarne åter herrar och besatta nämnda stad. Samma fel som föregående dag upprepades äfven här. Flera tusen man med rikligt artilleri befunno sig i Tours, under det kampen rasade, men gingo der och slogo dank, i stället för att skickas till förstärkning, och regeringen tyckes hafva varit alldeles blind för, hvad förhållandena kräfde. Emellertid förestår här en ny slagtning, med hvilken Chateauduns stormning och intagande at tyskarne, kommande ifrån Chartres, sammanhänger. Chateaudun ligger i NO. trån Tours, dit en chausse för, så att äfven denna provisoriska franska hufvudstad nu hotas. Denna nya truppafdelning kommer väl dock att först medverka i trakten af Orlans, dit franska förstärkningstrupper strömma från Tours, Bourges och Nevers. Vi erforo häromdagen, att Epinal blifvit taget, derifrån framryckte den 14:de tyska armekåren öfver Vesoul mot vester, huruvida den skall begifva sig ötver Langres och Chaumont mot Paris, för att der ersätta söderut ryckta trupper, eller om den skall marschera på Loire, för att medverka vid Loireslaget, känner man ännn icke. Så närmar sig afgörandets stund, och blodiga dagar stunda, för hvilka man från preussisk sida sökt att åter välta ansvaret ötver på transmännen. Det franska utrikesministeriets delegerade i Tours, grefve Chandordy har dock i ett cirkulär besvarat denna nya bismarckska volt, i det han säger: Frankrike är ej ansvarigt för ett fortsatt krigs olyckor. Det önskar freden, såtramt en varaktig sådan kan vinnas. Förut har Cboudordy utfärdadt ett till de andra makterna syftande cirkulär, hvari det heter: På Krim stred Frankrike i förening med en fri nation för Turkiets oberoende, i Italien för att befria ett med detsamma allieradt folk. Preussen deremot vill eröfra. Hvem har plundrat Danmark, hvem har uppenbarligen trungit Österrike till krig och med våld införlifvat Hannover, Hessen och Frankfurt 7 IFrankrike deremot har intervenerat för fredens skull. Preussens stora krigsutrustning visar tydligen, att det under fyra år sökt indraga i en förfärlig kamp. Det liberala Frankrike har aldrig varit emot Tysklands enhet, och landet sjelft önskade icke krig (?). Om Preussen nu fordrar utvidgade gränser, så är det, för att senare kunna desto lättare angripa. Inforlifningen af Elsas och Lothringen skall vara en ständig hotelse med krig i Europa. Fransmännen skola aldrig glömma sina bröder, och Frankrike strider nu ej allenast för sin integritet, sin ära och sitt oberoende, utan äfven för jemnvigten i Europa! Ett telegram från London af d. 15 Okt. meddelar, att Timegör följande sfredsförslag: Sedan alla fästningar i Elsas och Lothringen blifvit slopade, skulle England, Ryssland och Österrike hvar för sig och kollektivt afsluta en garantitraktat med de två krigförande makterna, vid hvilken de förpligta sig att hielpa den af dem sam