Göteborgsposten – 20 oktober 1870, sida 2

7114J H1SIISLICITHEIIA, 8911 G0C11CHVUHI HMUI114 ÖILTIL.) SA 1 om att det ej innehåller nägon underrättelse, hvilken kunde vara af gagn för fienden, ifall ballongen händelsevis skulle salla i hans händer. Från Tours skrifver Times korrespondent d. 10 d:s bl. a. följande: Då Paris från Montmartretornet sett de fiendtliga preussarne sluta sig omkring detsamma, blickade det hoppfullt bortom denna cirkel, men såg inga tecken till hjelp. Hela Frankrike låg bakom den tyska armåen, och Frankrike väpnades till sista man, sades det, men ändock syntes ingen undsättning vid horisonten. Så inträffade att, sedan Favre blifvit sänd som en dufva med fredens olivblad, blef Gambetta sänd som ett lejon i helt olika ärende. Efter att ha svätvat genom luften i en ballong, har han slagit ner i Tours, full at energi och beslutsamhet, för att väcka lif i regeringen, hvilken, om den också ej var slö, åtminstone var sen i att åstadkomma resultater. Det första vigtiga resultat, hvartill hans närvaro ledt, har varit valens ajournering. Han hade ej förr anländt än ministerrådet samlades, och på qvällen blef dekretet offentliggjordt. Som tjugotre departementer till större eller mindre grad äro i fiendens våld, ha valen blifvit uppskjutna till dess de kunna bli allmänna inom republikens territorium. Detta torde komma att bli ett långt uppskof. Dekretet är dateradt från Hötel de Ville i Paris d. 5 d:s. Det blef beslutadt i Paris och berodde ej, som några trodde, på den i Tours förlagda regeringsafdelningens samtycke. Samtidigt med dekretet fick man se ett energiskt, af Gambetta undertecknaut cirkulär, hvaraf plakater nu äro uppklistrade öfver hela Tours. Det är ingen hemlighet att uen i Paris förlagda delen af regeringen är missbelåten med det sätt hvarpå landets angelägenheter här blifvit skötta. Det har rådt brist på utvägar, kraft och initiativ. Gambetta säges ha rönt ett obehagligt intryck at stadens utseende, det stora antalet otficerare och soldater som dretvo sysslolösa omkring och uppfyllde kafeerna, samt irånvaron af den allvarliga beslutsamhet och koncentrering af alla tankar på ett enda föremål, som han var van att se i Paris. Och han fann ätven att föga biitvit uträttadt. Man kan spåra hans missnöje på mer än ett ställe i bans proklamation. Hans härvaro skall snart gifva sig tillkänna genom vigtiga åtgärder. Många förändringar i de högre militarposterna äro väntade. Nu då valen äro uppskjutna kommer regeringen ej att förtlytta sig till Bordeaux, ehuru några to att den ej skulle handla oklokt genom att utbyta Tours mot ssnämnde stad, emedan Tours är för litet och saknar åtskilligt som är öuskvärdt för en stad, hvilken är regeringsate. Folk strömmar fortfarande till Tours, och hotellerna äro formligen belägrade. Aftontåget från Le Mans i går medförde talrika resande, deribland många damer, som jag antager voro stadda på flykt från mera nordliga städer, i följd at preussarnes verkliga eller blott förmodade annalkande: Det är ingenting ovanligt att finna två eller tre bäddar i ett rum som knappt är stort nog för att hysa en person. Af personer, som nyligen varit i Bordeaux, erfor jag att hotellerna der allesammans äro öfverhopade ar menniskor. Det är dock en stad med 180,000 innevånare, och der måste fortfarande finnas fullt af rum i enskilda hus. Genom att förtlytta sig dit genast skulle de delegerade uudvika det obehagliga skenet af att fly undan för preussarne, i händelse dessa komma att närma sig Tours, hvilket dock, sävidt man nu kan döma, synes föga sannolikt. Detta är ej en tid för tomma hedersbetygelser och manifestationer, och hr Gambetta tycktes tänka detsamma, då i går på eftermiddagen folkmassan samlades på den rymliga planen utanför prefekturpalatset, i hvilket ministerrådet då satt. Man ropade på Gambetta, och han måste visa sig vid fönstret. Han såg mycket allvarsam och föga belåten ut; men naturligtvis är det omöjligt att säga hurudant utseendet kan väntas vara hos en man, som nyss förut gjort en luftfärd, hvilken upplifvats af salvor från prenssiska tändnalsgevär. Han var erkännsam för den heder som bevisades honom, men bad att slippa demonstrationer. Han yttrade: Lätom oss arbeta och strida. Jag bringar eder Pariserrege ingens instruktioner och beslut. Alldenstund jag ej kan tala till eder alla, har jag skrifvit. Om en timmas tid skolen I kunna läsa ändamålet med min mission. Åunu en gång, mina herrar, låtom oss arbeta och strida, ty vi ha ej en minut att förlora. Hvar och en på sin post. V.ve la Republique! Han kunde ej ha talat mera kort och mera rakt på saken. Han gick till sitt ministerråd, och hopen skingrades något snopen för att, som man kan hoppas, ej så snart samlas igen. Här råder en stor benagenhet för gatusamlingar och hedersbetygelser ätven för personer, som äro at ganska ringa verklig vigt. Tours må dock ursäktas för sin önskan att helsa Gambetta, ty hans ankomst är en händelse som torde bli af stor vigt. Hans vältalighet är ej nn behåstig, men han är en man af utomordentlig energi, och en sådan är at nöden. Med de bästa afsigter har den delegerade regeringen visat föga förmåga, hvaremot Gambetta är begatvad med talanger af töga vanligt slag. I alla händelser kan man vara fullkomligt saker på att han skall handla efter sin bästa ötvertygelse. Hittills ha affärerna i de franska provinserna gått, som fransmännen säga, endast på ett ben; vi kunna nu hoppas att de skola så fort som möjligt gå raskt framåt på två. Ingen kan vara bättre i stånd än hr Gambetta att utötva inflytande på dessa oroliga republikaner, som i Lyon och på andra ställen synas böjda att blottställa sitt lands sak, som redan är i så stor fara, genom den mest oförnuftiga och opatriotiska våldsamhet och otålighet. Man hyser några farhågor tör att kommunikationen mellan Tours och nordliga Frankrike skulle inom kort komma att atbrytas af preussarne, antingen mellan Amiens och Rouen eller på jernvägslinierna söder om sistnämnde stad. och antagligen har