Göteborgsposten – 17 oktober 1870, sida 2

vördnadsfull som en fordomdags riddare då han inväntade en befallning af sin länsherres gemål. — På hvad sätt kan jag vara nog lycklig att tjena er, madame? — Ni är mycket god min herre, mumlade damen på rätt god franska, ehuru med tydlig engelsk brytning. Jag är en fullkomlig främling i Paris och — och jag har hört att det finnes talrika hoteller i detta qvarter i hvilka man kan få hyra rum för billigt pris. Jag har frågat åtskilliga tjensteflickor och andra qvinnor här i trädgården på morgonen, men de ha ej kunnat lemna mig nägra upplysningar, och jag vill ej fråga efter i det hotell der jag bor. Gustave funderade. Ja, det fanns en mängd hoteller, sade han. Derefter tänkte han på madame Magnotte. Var det ej hans skyldighet att föra denna främmande dame till henne? — Jag känner ett ställe i denna trakt, hvarest ni kan finna ett passande hem på mycket billiga vilkor. Det är just det hus hvari jag sjelf bor, tillade Gustave med en viss blyghet. — Om ni ville vara god visa mig hvar jag skall söka detta hus — sade damen. — Nej, madame, tillåt mig föra er dit! Det är blott fem minuters väg. Den främmande damen mottog anbudet med artig likI giltighet, som ej var otacksamhet utan snarare oförmåga till hvarje annan känsla än den stora sorg som tycktes absorbera hela hennea sinre.