Göteborgsposten – 17 oktober 1870, sida 2

med kokerskan Nanon försedde dem. Han frågade madame Magnotte efter middagen och fick till svar att damen var i huset men var för trött för att dinera med de öfriga. — Jag har att tacka er för en ny gäst, min vän, sade madame Magnotte. Den utländska damen, madame Meynell, vill ej betala för öfverdrifvet, men hon tycks vara en lugn och respektabel person och vi skola utan tvifvel bli väl belåtna med hvarandra. — Madame Meynell? upprepade Gustave, i det han i tankarne lyckönskade sig öfver att den engelska damen skulle bo i samma hus som han. Hon är enka, förmodar jag? — Ja, hon är enka. Jag framställde just denna fråga, och hon svarade ja. Men hon nämnde ingenting om sin siste man. Hon är ej det ringaste meddelsam. Detta var allt hvad Gustave fick veta af madame Magnotte. Det låg utan tvifvel en hemlighet under det sorgsna uttrycket i hennes ansigte, under hennes obenägenhet för att yttra sig. Det var möjligtvis detder hemlighetsfulla som intresserade hr Lenoble. Det säkra är att den unge mannens intresse blifvit väckt af denna okända engelska dame, och att hans tankar voro mer upptagna af hennes bild som han blott en enda gång sett än af hans fästmös. (Forts