Göteborgsposten – 17 oktober 1870, sida 1

derföre att Medelon ej var den vackraste och mest intagande bland qvinnor! Den unge mannen stod fast mot alla argumenter, han förblef känslolös för all deras öfvertalning. Det var först då hans anhöriga upphörde med striden, antagande den vara torlorad, som Gustave vacklade i sitt beslut. Deras stumma förtviflan rörde honom mera än den mest öfvertygande vältalighet, och slutet på alltsammans blef att han underkastade sig, Han lemnade Beaubocage såsom trolofvad åt den qvinna, som han bland alla qvinnor sist skulle ha valt till hustru om han fatt följa sin egen böjelse. Alltsammans hade blifvit på ett mycket tillfredsställande sätt uppgjordt hvad den ekonomiska sidan af saken beträffade — hemgiften, föreningen af de båda egendomarne, de båda namnen. Under sex månader skulle Gustave få njuta sin frihet, sluta sina studier, och sedan skulle han återvända till Normandie för att gifta sig. — Jag har hört mycket godt om er från Paris, sade baronen. Ni är ej lik andra unga män, vild och lättsinnig. Man kan lita på er heder, er stadga. De goda menniskorna på Beaubocage voro förtjusta. De lyckönskade Gustave — de lyckönskade hvarandra. Ett så lysande giftermål skulle bli familjens återupprättelse. Den unge mannen började slutligen sjelf tro sig vara gudarnes utkorade. Hvad gjorde det om Madelon tycktes vara litet trög: — hon var utan tvifvel så mycket mera tänkande, så mycket mera dygdig. Innan Gustave afreste från fädernehemmet hade han öfvertygat sig sjelf om att han var en mycket lycklig ung