Göteborgsposten – 17 oktober 1870, sida 1

Fran Utlandet. Vi ha numera allt skäl att tro, det tyskarne, hvilkas ställning redan förut är mycket brydsam, verkligen blitvit tvungna att lemna sina framskjutna belägringsbatterier kring Paris och att öfverallt draga sig tillbaka. Några uppgitter om de strider, som föregått, föreligga ännu icke; men det afsigtliga torhemligandet å tysk sida af de på ollka nåll kring Paris skedda striderna ger oss full anledning att tro, att de denna gång dragit det kortare strået. Hvad resultaterna haraf sunna bli, det är ej godt att säga; men vi så ej törbise, att de i alla händelser komma att verka, att faran för ett bombardement af Paris är för tillfället, kanske för detta krig a flägsnad. Men på samma gång tyskarne sålunda tvunsis ate utvidga sin cerneringslinie i så betydande grad, som fallet tyckes vara, skola de ej längre kunna med tillräcklig kraft hålla Paris så kringstängat, att dess förbindelser med den yttre verlden kunna vara alldeles afskurna. Leta vi efter orsaken till denna plötsliga törandring, så finna vi den för vår del i den helt naturliga omständigneten, att den faktiskt bestående proviantbrsten inom tyska armeen, ökad genom den förfärliga kreaturspest, som rasar bland de provianthjordar, hvilka skickats från Tyskland, tvungit tyska öfverbefälet att åt alla häll detecnera så betydande truppatdelningar, att pariserarmåen kunnat våga sig till alt göra en offensiv rörelse, inför hvilken tyskarne måst vika. Huruvida den ståndna kampen varit alimän eller blott stått på ett par stallen och genom utgången der gjort det nödigt för tyskarne att vika tillbaka på hela cerneringslinien, kunna vi ännu icke se. Detta är likväl det sannolika. Att Loirearmeens uppträdande i tyska cernerngsarmsens rygg söder om Paris, hvarigenom en liten särskild arm6 mäst derifrån atsändas mot Orleans, äfvenledes mäktigt medverkat härtill, är tydligt; och denna Loirearmö har säledes uppsylt i väsentlig grad sitt uppdrag. Gambetta, Frankrikes inrikesminister, har sjelf otficielt kungjort den viguga nyheten, och allmänt jubel råder i Frankvike. Mn ken latt tänka sig, hvilken ve kan detta segerbudskap skall komma att utöva. Befolkningen skall ännu bestämdare än någvusin uppresa sig emot den torhatl ga fienden, och utodningskriget emot honom skall snart vara i full gäng, om transwannen blott veta att begagna sig af den vunna fördelen, och derpå kan man väl icke gerna tvofla. Till de i Lördags meddelade underrättelserna om tyskarnes tillbakavisande från lin en S:t Cloud-Sevres-Meudon-Clamart-Chatillon (: sydvest om Paris) fogar Gambetta nu, att de ulloakakastats till Versailles. Bekräftar BI, såsom vi tro, deuna underiäuelse, så är cerveringen på denna kant fakuskt upphärd, i det art de tyska trupperna sanno ikt måst soncentrera sig krig Versailles; härigenom örklaras även tyskarnes tillbakavikande från Hen intagna observer ande ställningen RueliBougival utauföor fastet Mont Valerien, i det ett den här stående delen af 5:te armekåren sannolikt äfven reträtterat mot Versailles, för att icke hotas med att bli alskuren. På den sydöstra sidan synas förbållandena ha varit alldeles liknande. Men bekrättar sig här underrättelsen om tyskarnas tillbakatande, så är det vigtigare, än något annat. Gambetta säger veml. i sitt tillkännagifvande, att fransmännen åter besatt hojderna vid Ablon. Ablon ligger vid Seinen söder om den vigtiga platsen Choisy-le-Roi, hvari