Göteborgsposten – 17 oktober 1870, sida 1

Gustave återtog sitt gamla lefnadssätt i Paris och stördes ej särdeles af storheten sf den bestämmelse som förelåg honom, såsom den blifvande herren till Cötenoir och Beaubocage. Det hände honom emellanåt att han kände en tyngd på hjertst och vid närmare eftertanka fann ban att denna tyngd var Madelon Frehlter. Men han fortfor att bära sin börda mycket lätt, och hans glada studentlif fortgick, ostördt af tankar på framtiden. Han skickade artiga helsningar till mademoiselle Frehlter i sina bref till Cydalise och mottog från Cydalise många underrättelser, mera omständliga än intressanta, rörande familjen på Cötenoir. Så gick tiden för honom, enformigt men behagligt nog. Detta var hans ungdoms korta sommar; men ack, huru snart förestod ej den mörka, kalla vinter som skulle komma detta redliga, glada hjerta att stelna! Detta hjerta, så medlidsamt för allt lidande, så känsligt för allt qvinnligt, skulle bli anfallet på dess svagaste punkt. Det var Gustave Lenobles vana att vandra igenom Luxembourgträdgården hvarje morgon på hans väg från Rue Grande-Mademoiselle till Ecole de Droit. Ibland då han var tidigare ute än vanligt tog han en bok med sig