penningarne ifrån sig hade Alida Mattsson med våld tagit dem ur den portmonnå der de förvarades och derefter skyndsamt aflägsnat sig. Hustrun Carolina Pehrssons 10-åriga dotter Paulina hade d. 17 sistl. September i närheten af pantlåneinrättningen sammanträfftat med Alida Mattsson, hvilken hon dock då icke kände. Sedan de båda fickorna samtalat en stund om hvarjehanda saker hade Alida frågat hvar Paulina varit samt sedan hon upplyst att hon varit å pantlåneinrättningen och belånat kläder för 4 rdr hade Alida helsat från Paulinas moder samt bedt om 2 rdr, hvilka penningar skulle utgöra betalning för till modern försålda kläder. Paulina hade godtroget lemnat Alida 2 rdr. Alida Mattsson hade äfven försökt att begå ännu flera bedrägerier, hvilka dock misslyckats, men gitvit anledning till hennes upptäckande. Hon erkände att hon begått de ofvannämnda bedrägerierna samt uppgaf att hon användt de erhållna penningarne til inköp af frukt och dylikt. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och tillats emellertid Alida Mattsson att under tiden vistas på fri fot. E d-vadan å Lilla Härlanda. I går företogs förnyadt förhör i poliskammaren med häktade förre skomakaren Lars Strömberg och dennes son biljardföreståndaren Axel Strömberg, rörande den eldsvåda som natten till a. 4 d:s ödelade skomak. Strömbergs i stadens 12:te rote belägna boningshus. D. ä. Strömberg viuhöll hvad han förut uppgifvit och förklarade — på polismästarens uppmaningar att han genom en öppen bekannelse skulle försöka att lätta sitt skuldbelastade samvete, helst han nu ginge vid grafvens bradd och menskligt att döma icke hade läng tid att lefva — det han vore helt och hållet oskyldig samt att han icke hade något vidare att tillägga. Pigan Carolina Eriksson, i tjenst hos nykterhetsvärdshusidkerskan Margareta Svensson, tillade till sin vid polisförhöret d. 6 d:s afgitna vittnesbe rättelse, att Strömberg flera ganger och senast veckan före branden varnat henne från att flytta sina kläder och andra tillhörigheter till Härlanda, men hade dock aldrig uppgiivit skälet för denna varning. Hon upplyste atven att det funnits en bakväg till huset som ledde till de lägenheter i undra våningen, från hvilka de förut omnämnda personerna atflyttat på Måndagen, och förklarade hon öppet sin öfvertygelse vara att Strömberg visat sig så angelagen om hyresgästernas afflyttande sistnämnda dag. emedan han ville ha bakvägen fri för att genom denna insläppa den person, som om natten skulle hjelpa honom med mordbrandsanläggningen. Att denna person varit Strömbergs egen son trodde hon med säkerhet samt antog att han, sedan elden anlagts, blifvit utsläppt genom stora förstugudörren, hvilket förklarade orsaken hvarför denna stått öppen då hon utkommit i förstugan samt Strömbergs ihärdiga nekande till att så varit fallet. Hustrun Lovisa Lindström, som bor i ett hus midt emot det nedbrunna, hade i likhet med i samma hus boende hustrun Anna Maria Andersson sett d. ä. Strömberg straxt etter det elden upptäcktes, gå och sätta sig på en s. k. stenhage vid vägen, samt att en person som hon tyckte liknade Axel Strömberg kommit gående a vägen. Arbetskarlen Börjesson, som bott i undra våningen af det nedbrunna huset, men i likhet med de öfriga hyresgästerna måst afflytta derifrån på Måndags e. m., berättade att gubben Strömberg gått och eftersett öfverallt att inga saker blefvo qvarlemnade. Då B. om natten genom brandsignalerna vaknat i sin nya bostad hade han yttrat: Nu skall man få se att gubben Strömberg tuttat på!Tvenne inkallade vittnen upplyste att de vid 11-tiden på Mandags aftonen sett Axel Strömberg uppehålla sig på gården till hans bostad vid Landsvagsgatan. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusratten. i afbidan hvarå d. a. Strömberg kommer att qvarsitta a cellsangelset. Sedlihet-sbrott. I medlet af förra månaden anhölls f. d. folkskoleläraren Å. H. Boström af en poliskonstapel för det han offentligen uppfört sig på ett för anständigheten sårande sätt. Boström, som kallades till förhör i poliskammaren någon dag deretter hörsammade dock icke denna kallelse och befanns icke heller vara boende i det hus han uppgitvit, hvarför poliskammaren beslutade att han vid anträffandet skulle inställas. I Thorsdags anträffades han å en af stadens gator samt togs i förvar tills i går, då han från vaktkontoret inställdes till polisförhöret. Han försökte genom hvarjehanda invändningar, bl. a. den att han led af en sjukdom, att komma ifrån saken, men sedan flera vittnen intygat att Boström synbarligen med afsigt begått förbrytelsen vid det itragavarande tillfället, dömdes han att för sin förseelse böta 25 rdr samt då han var i saknad at tillgångar i stället undergå 5 dagars fängelse vid vatten och bröd, till undergående at hvilken bestraftuing han införpassades till cellfängelset. Det är att beklaga att lagen icke medgifver ett strängare straff tör dylika förbrytelser än obetydliga penningeböter, hvilka näppeligen lära skrämma de flera andra personer hvilka tid efter annan gjort sig skyldiga till samma förseelse som Boström, utan att polismyndighe t upptäcka dem.