Göteborgsposten – 14 oktober 1870, sida 3

Rattegangsoch Polissaker. Från Landsorten. En praktiserad rymmare. D. 5 d:s utfördes från Hudiksvalls cellfäångelse en djerf rymning, hvars hjelte på ett förunderligt sätt gynnats af slumpen. Hudiksvalls-P:n omtalar händelsen på följande sätt: I slutet af sistl. Augusti anlände till fängelset, ditförpassad af landshöfdingeembetet i Hernösand, förre fästningsfången Bengtsson, som här skulle undergå ransakning för åtskilliga inom Forssa tingslag begångna stölder. Bengtsson, som lär vara omkring 45 år, har länge legat i strid med rättvisan, ett par gånger varit straffad för stöld och har fjorton ganger rymt från sina bevakare. Äfven vid häradshäktet i Sanna, dit han under pågående ordinarie ting fördes för att undergå ransakning, försökte han bryta lös fönstergallerna, men fångföraren, som på förhand varnats för B:s tilltag, förhindrade den tilltänkta rymningen. På Onsdags f. m. d. 28 sistl. September ringde B. på klocksträngen i sin cell, då en vaktknekt inkom och på B:s begäran gick att hemta honom dricksvatten. Då vaktknekten återkom, begärde B., som genom att hafva lyssnat vid dörren, öfvertygat sig om att ingen fanns ute i korridoren, att få ventilen i sin cell igenstängd och då vaktknekten utan att ana något ondt steg upp på en stol för att efterkomma tillsägelsen, sprang B. ut, vred om nyckeln i låset och skyndade genom förstugan ut på fängelsegården, der de stora inkörsportarne genom en sällsam händelse befunnos vara endast tillskjutna, ej låsta. Dermed förhöll sig så, att en annan vaktknekt, ungefär en halftimme förut hade jemte en fånge begifvit sig till den c:a femtio steg trån fängelset belägna smedjan för att der få axeln till pumpstången i fängelsets pump lagad och hade han (vaktknekten) dervid glömt att tillstänga portarne. Kommen ut i fria luften sprang B. nedat f. d. Brobergska gården, der han, efter hvad en fånge, som såg honom och genast gjorde larm, berättar, förgäfves försökte taga en på tägt betande häst. Fängelsets direktör, som då rymningen inträffade, befann sig ett par hundra steg från sangelset uppe i småskogen, vidtog genast alla möjliga anstalter till rymmarens eftersättande, dels med fängelsets egen betjening, säridt detta lät sig göra, dels med tyra extra poliskonstaplar som af stadsfiskalen på begaran lemnades. Hade den förstärkning af tio man, som begärdes från brädgården, men förvägrades, kunnat erhållas, så är det utom allt tvifvel att rymmaren snart varit gripen. — En för rymmaren lycklig tillsallighet var det att han ej vid sin flykt kom att taga vägen direkte inåt skogen, i hvilket fall han genast stött på direktören; lika lyckligt var det ock för bonom, att fångvårdsstyrelsen, som beräknat fangelsets stat för 20 fångar och lemnat utredningspersedlar åt detta antal, ej ännu hunnit skicka hit tillräckligt antal fångdrägter, hvarföre flera af de 35 fångar, som nu finnas här, och bland dem äfven B., måst ikladas andra slags byxor än dem som vanligen bestås sängar. Ej mindre lyckligt för honom var äfven, att fångbevakningen härstädes är så ringa, att en god tid förflöt innan rymmaren med kratt kunde eftersättas, alldenstund fängelset, som har endast tre vaktknektar, ej kunde lemnas helt och hållet obevakadt. Såvidt vi veta, njuter B. ännu af sin frihet; han har varit observerad eller rättare sagut afhörd här och hvar i trakten häromkring under de första nätterna efter rymningen. I flera byar hade han då knackat på fönsterna för att höra efter om folket sof och igenkändes dervid på ett ställe, men hann komma undan sina förföljare B:s diktan och traktan gick naturligtvis ut på att så fort som möjligt få utbyta sina buldanskläder mot andra, som för honom vore mindre komprometterande. —— Ao