Göteborgsposten – 14 oktober 1870, sida 2

— Jag tycker om er son, fortfor baronen, och min hustru tycker äfvenledes mer om honom än om någon ung man bland våra bekanta. Madelon såg honom ofta då hon under ferierna var hemma från klostret, och jag har anledning tro att han ej misshagar henne. Om han tycker om henne och hon om honom, så skola vi ävägabringa en förening dem emellan. Hvarom icke, skola vi ej vidare tala om saken. Ånyo försäkrade herren till Beaubocage att Gustave måste bli förtjust öfver förslaget, och ånyo var det på Cötenoir han tänkte, ej på sin sons hjerta eller böjelser. Detta samtal egde rum sent på hösten och på nyåret skulle Gustave komma. Han skulle ej bli underrättad om det tillämnade partiet förrän han anlände, detta var ett vilkor som baronen påyrkade. — Den unge mannen torde ha blifvit kär i någon vacker ung dame i Paris, sade han, och i det fallet skola vi ej nämna något för honom om Madelon. Men om vi finna hans hjerta vara fritt, och om han är böjd för att taga min dotter, skola vi gifra honom uppmuntran. Detta blef högtidligen öfverenskommet mellan de båda fäderna. Ej heller skulle mademoiselle Frehlter underrättas om den äktenskapliga planen forrän den mognat. Men efter denna diner på Cötenoir talade man på Beaubocage föga om annat än de båda familjernas föreniog. Hvilken storhet, hvilken rikedom, hvilken lycka! Gustave herre till Cotenoir! Cydalise hade aldrig sett någon vackrare byggnad än det gamla slottet med dess sockertoppformiga torn och stenterrasser, dess vindeltrappor, obeqväma torukamrar