Göteborgsposten – 14 oktober 1870, sida 2

— Jag förmodar att det finnes en mängd sköna qvinnor i Paris? sade Cyladise som ville locka frar sanningen genast. — Åh helt visst finnas der många vackra qvinnor, svarade Gustave; men vi studenter se ej mycket af dem i vårt qvarter. Man ser eo vacker liten bodmamsell då och då eller en tvätterska. Kort och godt det finnes åtskilliga grisetter i vår stadsdel, tillade den unge mannen rodnande, men ej för sina egna synders skull. Vi se en skymt af en vacker qvinna ibland då hon far förbi i sitt ekipage. Men jag har sctt vackrare flickor i Vevinord än i Paris. Cydalise blef helt förtjust öfver denna bekännelse. — Ja, utropade hon, vårt Normandie är just platsen för vackra flickor. Madelon Frehlter till exempel, är hon ej en mycket — älskvärd flicka? — Jag tror visst att hon är rätt älskvärd, svarade Gustave; men om det ej funnes vackrare flickor än mademoiselle Frehlter i denna del af landet, skulle vi ej ha någon orsak att vara stolta. Men det finnes vackrare flickor, Cydalise, och du sjelf är en af dem. Efter dessa ord gaf den unge mannen sin syster en ljudande kyss. Ja, det var tydligt att hans hjerta var fritt. Detta högljudt glädtiga lynne var ej karakteristiskt för en älskare. Tillochmed den oskyldiga Cyladise visste att då man är kär visar man sällan en glad min. Från denna stund plågade mor och syster sitt offer med uppräknandet af hans förut bestämda bruds förtjonster och behag. Madelon var underbar vid pianot; Madelons