Göteborgsposten – 13 oktober 1870, sida 1

— —— ———— san, och jag hoppas att resultatet skall ådagalägga er klokhet. Men såsom jag förut tror mig ha anmärkt, ni känner ej min bror Philip så väl som jag gör. — Er bror Philip har visat sig så uppriktig och god mot mig, att jag verkligen ej vidare vill höra på era elaka insinuationer mot honom. Så länge jag innehar en sådan ställning som för närvarande i er brors hus, kan jag ej samtycka till att höra på att något nedsättande säges om honom. — Ni har företagit er att rida på en mycket hög häst den sista tiden, vän Hawkehurst, sade George, och jag vill ej hindra er derifrån. Ni har endast sett på ert eget bästa utan afseende på mig, och i en framtid skall jag ej besvära mig med att fäste något afseende vid era intressen. Men om någon skada någonsin skulle drabba er och de edra genom min bror Philip, så kom ihåg att jag varnat er. Godnatt. En timma efter det Charlotte stigit upp i sitt rum hördes en sakta knackning på hennes dörr. — Det är ingen annan än jag, hördes en hviskande stämma, och innan Charlotte hann svara öppnades dörren och Diana kom in samt giek rakt fram till kaminen vid hvilken hennes väninna satt. — Ljuset i din dörrspringa frestede mig att gå in till dig för att prata en stund, sade Diana. — Du vet huru glad jag alltid är att få se dig, bästa Di. — Ja, jag vet att du är alltför god mot mig — och jag har varit så frånstötande, så otacksam. Oh, Charlotte,