Göteborgsposten – 11 oktober 1870, sida 2

vara något värre än svag om jag läte sorgen beherrska mig. Jag skulle vara värd förakt om jag ej kunde lära mig att bevittna min väns lycka utan att lida. Miss Paget hade ej utan allvarliga inre strider kommit till detta sinnestillstånd. Mången gång under de sömnlösa nätterna, under de långa glädjelösa dagarne hade hon sökt framkulla frid inom sitt eget bröst utan att den kom. Men slutligen hade hon blifvit bönhörd. Hon hade kämpat med demonen och öfvervunnit sin fiende. Denna dag då hon gick vid de älskandes sida och lyssnade till deras samtal, kände hon sig sow en mor hvilken sett den man hon älskade vunnen af sin egen dotter och som underkastade sig att se alla sina förhoppningar gäckade af kärlek till sitt barn. Det skämtades och samtalades mera vid mr Sheldons middagsbord denna dag, än som vanligtvis var förhållandet; men vexelmäklaren sjelf deltog föga i samtalet. Efter middagen gick han till sitt eget rum medan Valentine satt qvar hos damerna omkring kaminen. Sedan det samtalats en stund om åtskilliga ämnen, började man berätta spökhistorier. George Sheldon satt afsides från kretsen, bläddrande i några böcker på bordet. En sådan der afton, tillbragt i familjekretsen, fann lagkarlen tråkig, och han underkastade sig densamma endast emedan han ej visste hvar han annars skulle göra af sig. — Jag tror ej pappa tycker mycket om spökhistorier, eller hur, eller hur onkel George? frågade Charlotte för