Göteborgsposten – 10 oktober 1870, sida 2

George Sheldon egnade uteslutande sin uppmärksamhet åt middagen och en viss sort Sherry som han tyckte särdeles mycket om. Han var en man som skulle ha dinerat och funnit sig väl vid Judas Iscariots bord, äfven om han vetat hvilken förrädare hans värd varit. — Nå, George, sade mr Sheldon då damerna lemnat rummet ack bröderna med fyllda glas suto emot hvarandra framför kasinen, hurudan är beskaffenheten af den angelägenhet du vil tala om? — Jo, det är en angelägenhet af stor vigt, som doek endast indirekt rör dig. Den person som saken egentligen rör är din styfdetter, miss Halliday. — Verkligen. — Ja. Du vet huru du alltid förlöjligat min håg att spana efter arftagare, och du vet med hvilken ifver jag egnat mig häråt, oaktadt oupphörliga missräkningar. — Och du her nu slutligen lyckats, förmodar jag? — Jag tror att jag lyckats, och besynnerligt nog bringar min första lyckträff äfven lycka åt dig. — Det vill säga åt min styfdotter, anmärkte mr Sheldon atan att visa ringaste förvåning. — Alldeles, sade George, som ej kunde fatta sin brors köld. Jag har nyligen upptäckt att miss Halliday är berättigad till en viss summa penningar och jag åtager mig att öfverlemna denna penningsumma i hennes händer — på ett vilkor. (Forts.)