Poliskammareu. Eldsvådan, å Lilla Härlanda. I poliskammaren företogs i gär f. m. undersökning rörande uppkomsten af den eldsvåda som natten till sistl. Tisdag yppade sig i ett tväväningars trähus, beläget under n:r 12 litt. D. i stadens 12:te rote kalladt Lilla Härlanda, hvilket hus, som egdes at skomakaren Lars Strömberg, inom ett par timmar nedbrann till grunden. Enligt den till poliskammaren ingifna rapporten beboddes huset för tillfallet uels af Strömberg sjelf och dels af nykterhetsvärdshusidkerskan Margareta Svensson samt hennes 10-åriga dotter och pigan Carolina Eriksson, hvilka samtliga den ifrägavarande natten befunno sig i undra vaningen af huset. Strömbergs obetydliga lösörebo blef will största delen räddadt, hvaremot Margareta Svensson tick all sin i andra våningen förvarade lösegendom förstörd genom branden. Med visshet hade blifvit utrönt att elden börjat på vinden samt efter all sannolikhet på dess södra gatvel, hvilken del af vinden disponerades af Strömberg, som också först observerade elden samt väckt de i huset boende personerna Elden hade då redan hunnit så långt i sin framfart att taket mellan vinden och andra väningen straxt derefter instörtade. Som murarne i huset befunnits vara i godt skick, sotning dagarne förut blifvit verkställd samt eld icke varit uppgjord sedan kl. 3 den föregående eftermiddagen, mäste det anses vara utom allt tvifvel att mordbrand varit vållande till den inträffade eldsvådan, hvilket har ännu större sannolikhet för sig dels derigenom att huset i dess dåvarande skick var väl högt assureradt, dels deraf att det som i går skulle försäljas å exekutiv auktion för en skuld å omkring 1600 rdr, och dels emedan Strömberg, ehuru nästan lam, under föregåenue dagen flera gånger nnsam besökt vinden samt visat en högst orolig sineesförfattning. Dessa senare omständigheter gitva all sannolikhet at antagandet att Strömberg sjelf varit den som anlagt elden. Strömberg, som först blef hörd, uppgaf att han, som vid 6-tiden i Måndags afton gått till sängs, dervid biträdd af Margareta Svensson, vaknat om natten samt varseblitvit ett eldsken genom ett at fönstren. Han hade då genast skyndat upp och tagit på sig något kläder hvarefter han gått in i Margareta Svenssons rum och väckt henne och de öfriga fruntimren. Derefter hade han oförtöfvadt gått tillbaka till sitt rum och klädt på sig stötlar, byxor, rock och förskinn. Vid hvad tid han vaknade på natten kunde han icke uppgifva enär han hvarken haft ljus eller tändstickor i rummet. Han hade endast en gång under dagens lopp varit uppe på vinden. nemligen mellan kl. 10 och 11 på f. m., då han i en påse hopsamlat åtskilliga verktyg och läster. Han var då åtföljd af pigan Eriksson, hvilken han bad bära ner påsen i undra våningen. Som i Tisdags skulle han flytta till sin son som är boende vid Landsvägsgatan i Haga och hos hvilken han bott under flera månaders tid förut i år. Margareta Svensson, som disponerade hela andra våningen samt ett rum i bottenvåningen, upplyste att hon samt hennes dotter och piga kl. omkr. 11 på natten blifvit väckta af Strömberg, som då var fullt påklädd samt försedd med förskinn. Hon hann endast kasta på sig och sin flicka något kläder och skynda ut på gården innan taket till andra våningen instörtade. Hon hade sett Strömberg gå ensam upp på vinden minst 7 å 8 gånger under Mandagen samt endast en gång, nemligen kl. 4 på e. m., åtföljd af pigan Eriksson, som då nedbar en påse med diverse skomakeriverktyg, hvilka han förut under dagens lopp hopplockat och inlagt i påsen. I Strömbergs rum stod ett ljus och brann, då hon skyndade ut på gården, och observerade hon att detsamma då var betydligt kortare än kl. 6 den föregående aftonen, då hon hjelpte S. till sängs; äfven tändstickor funnos i Strömbergs rum. På Måndags e. m. hade Strömbergs son varit på besök hos fadren och då frågat henne om hon hade någon försäkring på sin lösegendom samt tillrådt henne att icke försumma att assurera, enär det vore högst nödvändigt, då hon nu snart komme att bo ensam i huset. Pigan Carolina Eriksson upplyste jemväl att Strömberg var fullt påklädd då han kom in i rummet och underrättade om elden. Hon sprang upp i andra våningen för att rådda några saker samt observerade då att dörren till vinden var stängd. Förstugudörren hade hon stängt kl. 312 på natten med en bom, hvilken nu var aflyftad samt dörrarne öppnade. (Detta förnekades af Strömberg som påstod att dörrarne voro stängda, då hon och Margareta Svensson kommo ut i förstugan). Hon hade tlera gånger sett Strömberg uppe på vinden samt hade kl. 4 på e. m. varit honom behjelplig att bära ned den förut omnämnda påsen. (Strömberg påstod dock fortfarande att detta skedde kl. 10 f. m.) Då Strömbergs son samtalat med Margareta Svensson om assuransen hade hon varit närvarande och hört honom yttra: -det är högst nödvändigt att Margareta assurerar, ty man kan ej veta hvad som ske kan. Bland åtskilliga inkallade vittnen berättade bland andra hustrurna Johanna Carlsson och Christina Jonsson, att de bott i det nedbrunna huset tills i Måndags, då de på Strömbergs upprepade tillsägel