Göteborgsposten – 6 oktober 1870, sida 2

och jag bekänner uppriktigt att jag ej känner till unga flickors vägar samt är mycket böjd för att misstro dem. — Hvad menar ni, sir? — Jo, ser ni, Nancy, de komma hem från pensionen med sina svaga hjernor fulla af romantiskt stoff, odugliga till allt annat än att lisa noveller eller klinka på pianot, och innan ni vet ordet af ha de förälskat sig i den förste unge man med hyggligt utseende som säger dem en kompliment. Åtminstone är det den erfarenhet jag gjort. — Menar ni miss Halliday, sir? frågade Nancy. Har hon blifvit förälskad i någon ung man? — Ja, det har hon, och i en man som ej är i stånd att försörja en hustru. Om denna flicka nu vore mitt eget barn, skulle jag bestämdt sätta mig emot detta giftermål; men som hon endast är min styfdotter, tvår jag mina händer och afsäger mig allt ansvar. Gift er med den man pi valt, säger jag; allt hvad jag begär är att ni ej gifter er med honom förrän han kun gifva er ett passande hem. De förklara sig båda beredvilliga att vänta, blott giftermålet någon gång blir utaf. — Nåväl, sir? frågade mrs Woolper som ej kunde förstå hvarföre mr Sheldon, som anzars var så förbehållsam, i dag var så meddelsam. — Nåvål, Nancy, hvad jag vill förekomma är något bedrägeri. Kort sagdt, jag misstror miss Hallidsys tillbedjare och jag misstror miss Hallidays sunda förstånd. Jag vill derföre ha en skarpsynt person i huset som alltid är på utkik och kan skydda min styfdotters intressen lika väl som mina egna.