Göteborgsposten – 6 oktober 1870, sida 1

per sade farväl till huset vid Fitageorge-street och räckte nyckeln till agenten som i vederbörlig ordning skulle öfverlemna den till mr Sheldons efterträdere. Efter mer än tio års förlopp satt nu mrs Woolper i vexelmäklarens bibliotek uthärdande den granskande blicken af dessa skarpa svarta ögon, hvilka under årens lopp ej förlorat något af sin kalla glans. — Ni tror således att ni kan bli af någon nytta i detta hus såsom utöfvande ett slags tillsyn öfver de andra tjenarinnorna, hindrande dem från att springa utom hus 0. 8 v.? frågade mr Sheldon. — Naturligtvis kan jag det, mr Philip, svarade den gamla qvinnan; och om jag ej besparar er mera penningar än jag kostar er, så ju förr ni kör mig på porten dess bättre. Jag vet hurudant tjenstefolket i London är beskaffadt. — Mrs Sheldon förstår sig ej mer på hushållet än ett barn, sade Philip föraktligt. Hon skall ej vara er i vägen, och om ni tjenar mig troget — — Det har jag alltid gjort, mr Philip. — Ja, ja, ni har giort det. Men jag vill ha trogen tjenst i framtiden lika väl som i det förflutna. Ni vet naturligtvis att jag har en styfdotter? — Tom Hallidays lilla flicka som gick i skola i Scarborough. — Just densamma. Men Toms lilla flicka är nu en vacker ung dame och en källa till mycken oro för mig. Jag är skyldig medgifva att hon är en förträfflig flicka — älskvärd, lydig och allt sådant; men hon är dock en flicka