Göteborgsposten – 6 oktober 1870, sida 1

allt hopp om hjelp från sin gamle husbonde då brefvet kom, och hon var så mycket mera tacksam för den erbjudna hjelpen efter den ovisshet hvari hon sväfvat. Det var ej utan en stark rörelse som mrs Woolper infann sig på sin gamle husbondes kallelse. Hon hade närt vid sitt bröst denne hårde, kalle verldsman, som hon ännu en gång skulle få se efter tio års frånvaro, och ehuru det nu var svårare för henne att föreställa sig att Philip Shelden, vexelmäklaren, var samma Philip som hon burit i sina armar för fyrtio år sedan, kunde hon dock ej glömma att ett sådant förhållande egt rum och ej afhålla sig från att betrakta sin husbonde med mera kärleksfulla blickar tillfölje af detta minne. Ett mörkt moln hade uppstått mellan henne och hennes husbondes bild under senare delen af hennes vistelse vid Fitzgeorge-street; men småningom hade molnet försvunnit och lemnat den för henne så välbekanta bilden klar och utan skugga såsom i fordna tider. Hon hade fattat en misstanka så hemsk, att den för en tid liksom höll henne i ett slags förtrollning; men vid närmare eftertanka blef hon öfvertygad om att det ej kunde förhålla sig så som hon misstänkte. Hon såg den man, som hon misstänkt, dag ut och dag in sköta sina affärer med samma jemna lugn, samma obesvärade sätt, visande alla tecken till att den fullkomligaste harmoni rådde i hans inre, och hon sade sig sjelf att en sådan man ej kunde gjort sig saker till ett så rysligt brott som hon misstänkt. Så gick ett år och derefter följde giftermålet med mrs Hallid y. Mr Sheldon reste ner till Barlingford för denna intressanta ceremoni, och Nancy Wool