Göteborgsposten – 4 oktober 1870, sida 2

till Ullerton, men jag är till hälften böjd för att tro det ha varit endast en snara. — Jag tror ej att mr Sheldon ännu hört omtalas min vistelse i Yorksbire. — Verkligen! Miss Charlotte bryr sig ej om att meddela sin styffar några förtroenden, förmodar jag. Laga så att hon fortffarande är så sinnad, Hawkehurst. Om ni spelar era kort väl, bör ni kunna förmå henne att gifta sig med er i all tysthet. — Jag tror ej det skulle vara möjligt. Jag är öfvertygad om att Charlotte ej skulle vilja gifta sig med mig utan sin mors samtycke, svarade Valentine tankfulit. — och det innebär naturligtvis min bror Philips samtycke, utbrast George Sheldon med föraktlig otålighet. Hvilken trög merniska ni är, HÖAwkehurst! Här är en ofantlig förmögenhet som väntar på er och en vacker flicka som är kär i er, och ni tvekar och betänker er som om det vore fråga om att låta en dentist rycka ut en tand på er. Ni befinuer er i en ställning som hvilken man som helst i London skulle afundas er, och ni tycks sakna all förmåga att uppskatta er goda lycka. — Jag medger att jag kanhända har litet svårt att uppskatta min lycka, svarade Valentine mycket tankfullt. Ser ni, i första rummet kan jag ej öfvervinna ett slags skuggrädsla med afseende på Haygarthska förmögenheten. Den är för långt ifrån mig, för stor, har för mycket af det stoff som drömmar och noveller göras af. Och i andra rummet älskar jag miss Halliday så innerligt och uppriktigt att jag ej tycker om föreställningen att göra mitt