Göteborgsposten – 3 oktober 1870, sida 2

Tyskland. Det under Preussens ledning enade Tyskland är Rysslands naturliga bundsförvandt, hvars intressen aldrig strida mot de ryska ech hvilken lätt kan vinnas för Ryssland derigenom, att den ryska gränsen öppnas för dess handel. Hvarför skulle icke Ryssland bevilja en mäktig och trogen bundsförvandt, som skyddar honom mot strömningarne från vester, en sådan eftergift, och desto heldre som den skulle lända utvecklingen af dess egna handelsoch penningförhållanden mera till gagn än skada? Frankrikes förödmjukande och försvagande är för Ryssland en stor vinst äfven derför att detta i förening med Tyskland icke mera behöfver frukta England och den engelsk-franska alliansen, utan kan lugnt motse den ej mera aflägsna tidpunkt, då det skall blodigt stöta tillsammans med England i Asien. Denna broschyr har rönt ett godt emottagande i de officiela kretsarne. En tysk tidning anmärker, att den är anmärkningsvärd äfven derför, att den bevisar, att det eniga och mäktiga Tyskland ej skall komma att sakna friare till dess vänskap och förbund. Engelske premierministern Gladstone uppvaktades d. 27 Sept. af en stor deputation från handtverkareoch industrikorporationerna, hvilken begärde, att England skulle intervenera för freden. Gladstone svarade bl. a. ang. de eventuela fredsvilkoren. bDessa innebära frågor, hvilka äro för allvarliga, att jag nu kan uttala en åsigt derom; men jag förmodar, att den största stötestenen skall ligga i att öfverflytta en befolkning utan dess samtycke från den ena nationen till den andra. En af deputationens talmän yttrade, att flertalet af de tyska arbetarne önskade fred utan landtillökning, men de kunde ej komma till orda och deras ordförande hade kastats i fängelse. Ferridres. (Korresp. till Köln. Zeit.) D. 20 Sept. Bien surra bland vinranksbladen utanför min bondstuga, getingarne svinga sig kring trädgårdens mogna frukter, sjeltva gårdshunden slumrar i solskenet. Ingenting rör sig omkring mig: det är, som om kriget vore slut sedan ett år tillbaka. Jag kommer just ifrån Lagny, från fältposten, hvars kurir naturligtvis ännu icke anländt. Äfven der var det tyst och ensligt. På dörren till den täcka landtgården, vid hvars fot rosor, granater och heliotroper blomma, stå med krita skrifna namnen på de generaler, som der höllo sin villegiatur; vid landsvägen ligga de wärtembergska trupperna i sina halmoch löthyddor och njuta sin middagslur; i parken till Rothschildska slottet sitta officerarne och läsa sina tidningar i bokarnes och kastanjernas skugga; det saknades blott det muntra sorlet från springbrunnarne, de eleganta parisiskornas bollspel, för att komma oss att glömma, att ännu slutet ej är inne af det stora dramat. Och likväl är lugnet så bedrägligt. Endast några få mil ifrån oss jäser det i den stora folkkitteln, kring hvilken vi gruppera oss. Ringen är sluten omkring den, våra trupper marschera oupphörligt, och ännu i morse kom återigen en ny fredsunderhandlare i hvit halsduk hit, hvilken troligen medförde vidare instruktioner till Jules Favre, ingen menniska vet ifrån hvem, och äfven reste i dag med denne tillbaka till Paris, hvarest Favre kanske skall hemta nya instruktioner. . . Jag skall i morgon hjelpa till att omringa Paris och göra en rundresa kring detta hos våra förposter, för att undslippa den pinsamma stillheten. En korresp. till Staatsanzeiger yttrar om Ferrieres: I slottet Ferrieres, hvilket äfven kejsar Napoleon besökte för att deltaga i de beryktade fasanjagterna derstädes, bebor konung Wilhelm en flygel af första våningen åt trädgårdssidan, med hvilken praktrummen, matsalen, musiksalen, biblioteket och konversationsrummen stå i förbindelse. Konstskatter, dyrbarheter och kuriosa äro i stor mängd hopade i dessa rum. Tre telegrafledningar förena sig här i dag och underhålla förbindelsen med de olika armeåerna. lältposter äro inrättade här och i Lagny för det stora k. högqvarteret och det hela ordnadt för ett tran A Argaa här