Göteborgsposten – 3 oktober 1870, sida 1

nja re ec tven Intresset 1 belagringsstria. derna att koncentrera sig, så vidt vi kunna döma. Staatsanzeigerskorresp. tillägger i slutet af sin korta berättelse om denna atrid: Fransmännen drogo sig tillbaka till fästena söder om staden, dit de förtöljdes. Det var ett högtidligt ögonblick, då de tyska trupperua vid detta tillfälle från höjderna vid Sceaux för första gången sågo den franska hufrudstadens husrader. Kronprinsen af Preussen hade lemnat St. Germain-les-Corbeil kl. 8 på morgonen och längs högra Seinestranden, som utmärker sig framför den venstra genom landskapets skönhet och villornas rikedom, ridit till Villeneuve St. Georges. Äfven på denna väg måste man undvika talrika förhuggningar. Man såg härifrån den stora kupolen till Paris Pantheon och Luxembourgstornet, å hvilket man kunde skönja den hvita flaggan med det röda korset. Mellan Choisy le Roi (på venstra Seinestranden) och Vitry, nordvest om Choisy, hade fienden i närheten af bivuaken från en nyuppkastad fältskans beskjutit ett af våra regementen. Några soldater och officerare hade särats. Man kunde vid kanonelden se, att fransmännen ännu arbetade på skansen. Härifrån red kronprinsen öfver Orly till Palaiseau, der högqvarter togs; i morgon skall det förflyttas till Versailles. Fransmännen ha denna gång slagits förträffligt ; vi ha ännu aldrig haft dem så nära oss, ty mången, hvilken nu redan är som fånge på väg till Tyskland, kunde först etter långvarig kamp öfverväldigas, mången bragtes först med kolfven eller bajonetten till lugn och man hörde ofta revolvrarnes suabba skott, hvilka officerarne måste till eget nödvärn begagna. Sedan fransmännes motstånd ötvervunnits, gick vår väg direkte mot Versailles. Den gamla herrliga staden föll utan motstånd i våra händer. Det var ett angenämt intåg, vi här höllo, ty vi kommo nu för första gången till en stad, som ej öfvergifvits af innevånarne. Öppna butiker med varer utbredda i fönstren! Menniskor i alla hörn, på alla gator, trån månget tak, hvilka gladt svängde svart-röd-gyllene flaggor! Dertill månget tyskt helzningsord, visserligen endast från drangar och pigor, men likväl från tyskar i fiendeland och så fjerran från hemmet! Sällsamt nog, att de här i Versailies samlade tyskar och tyskor djerfts bära sin glädje i dagen! Detta visar bäst, huru det egentligen hängt ihop med det grymma fördrifvande af den tyska befolkningen, hvaröfver de tyska tidningarne klagat så mycket och så våldsamt. Berlinertidningarne uttala den öfvertygelsen, att beskjutningen af Paris skall öförtöfvadt börjas. Stora massor groft belägringsartilleri hade redan d. 25 Sept. anländt till Reims och Epernay på väg til Paris. En korresp. utanför Paris till-Köln. zeit: Sedan några dagar tillbaka ser man gretve Bismarck iklädd en insanteriofficels unitorm. Allt hat samlas numera på hans hufvud: han allena är skulden till kriget; det var han, som förledde Napoleon till kriget, som äfven ensam är skulden till allt eländet. Konungen vill ingen här åt, men på Bismarcks dörr har man här redan skritvit: å bas, Bismarck!i Huru djupt detta bat trängt in hos folket, derpå gaf den annars mycket beskedliga kökpan i mitt logis i Reims exempel. Hon var en vänlig. god varelse, som redan passerat passionernas ålder. Hon hade ingenting emot konungen, emot preussarne, men hon bedyrade med gyistrande ögon, att om hon mötte Bismarck, så skulle hon sticka ned honom med koksknifven!Det visar sig nu, att underrättelsen om Bazaines utfall från Metz Fredagen den 23 Sept. var mer än ett tomt rykte. Timeshar neml. från sin speciela korresp. vid Friedrich Carls armå utanför Metz mottagit ett telegram, dateradt Saarbräck d. 24:de, hvari det heter: En häftig kamp egde rum i går utanför Metz. Jag var tillstädes vid affären. Fransmännen sökte att bryta sig igenom mot Tnionville och gjorde samtidigt ett låtsadt angrepp mat Mercy-le-Haut (mot sydost, åt Courcelles till). En stark kanonad underhölls i fyra timmar. Till slut drefvos fransmännen tillbaka. Striden tog en utsträckning af flera mil. Fransmännens förluster voro betydande. Bazaine skickade tillbaka de fångar, som han gjort. Märklig är den tystnad, som från preussisk sida iakttages i afseende på allt, som berör Metz och de upprepade striderna omkring denna fästning. Man torde erinra sig, att ej ens de stora utfallen samtidigt med slagen vid Sådan d 31 Aug. och 1 Sept. blefvo osficielt meddelade från hågqvarteret, utan kommo till verldens kuuskap genom ett telegram från den skrytsamme general Manteuffel till en militärisk kollega i Ostpreussen. Det är preussarnes sed att tiga med alla oangenäma underrättelser, men denna systematiska tystnad tyckea dock ba sina egna skäl. Skulle den möjligen stå i något samband med det omisskänneliga sträfvandot efter att ställa prins Friedrich Carl så mycket som måjligt i skuggan och i stället låta ärans skimmer falla öfver den gråhårige Siegesgreis och hans kärälsklige herr son? Enl. Daily News har en broder: till Jules Favre uppehållit sig tvenne dagar i Metz, försedd med preussiskt leidebref. för att gifva Bazaine den nya regeringens fullmakt till att underhandla. Marskalken ville dock ej inlåta sig på något slags underhandling och var ioke hugad att lyda regeringen, efter det denna påbörjat fredsunderhandlingar. Det franska sändebudet hade vid samma tillfälle talat med prins Friedrich Carl, som yttrade, att Bazaine ännu hade tillräckligt med lisamedel för åtskilliga veckor, men att dagligen ett par hundra man dogo i Metz af sjukdom. Prinsen sade sig derför ej heller tänka på att angripa Metz, utan ville afvakta händelserna i Paris, der afgörande saker vänades under loppet at de närmaste tre veckorna. Enl. Times höll kronprinsen af PreusaAM mL ss RR ll — oe —