Göteborgsposten – 30 september 1870, sida 2

Ferrieros. (Af Hans Wachenhusen). Ferrieres d. 19 Sept. I dag på middagen satte sig konungens högqvarter i rörelse från Meaux. Intendenterna hade order att gå till Logny, under det att tör konungen och generalstaben qvarter var iordningstäldt på Ferrieres. Huru många höga och högsta hufvuden har icke James Rotschild redan egt som gäster i detta mitt herrliga jagtslott, om hvilket han sjelf sade då han köpt det: Jai fait une betise, ty, tillade han, mar jag är död och min förmögenhet delas i 3 delar, skall ingen af mina arfvingar, som det tillfaller, vara nog rik att underhålla det. Sedan dess hafva år förgått. Den gamle James, som helt visst icke af egen vilja gjorde ett kryp något för när, var här jägare för sina gästers skull och nedlade med egen hand, eftersom dessa åstundade det, många oskyldiga fasaner. Han älskade jagten, emedan hans gäster älskade den, men han, som så väl förstod jagten efter mynt, trifdes aldrig rätt väl på sitt slott. Att konung Wilhelm skulle draga in som segrare i Frankrike, hvars språk den gamle Rothschild aldrig i grunden lärt, det skulle den rike mannen aldrig få upplefra. Konungarnes jude, hvilken såsom judarnes konung icke med sitt guld återlöst Jerusalem, emedan han visste att bättre begagna det, skulle — jag är öfvertygad derom — hafva gifvit mycket för att se sitt slott inskrifvas i verldshistorien, hvilket, när man förstår att som Rothschild draga nytta af allt, skulle inbringat goda räntor. Ingen familj vet att berätta mer derom, än de gamla i Frankfurts judeqvarter under det förra franska kriget. I dag vid middagstiden således, för att hålla oss till saken, begaf sig högqvarteret till Logny, d. v. s. till Ferrieres. Konungen sjelf hade med sin militärsvit begifvit sig till Claye. Uppbrottsordern från Meaux hade mot allas förväntan erhållits på morgonen. En förpostfaktning hade egt rum på morgonen, hvars detaljer jag först i morgon bittida kan omförmäla; konungen ville inspektera liniens ställning och skulle först om aftonen infinna sig i Ferrieres. Högqrarteret, hvars qvartermästare nyss förut voro afresta, beträdde således chausscen öfver QvincySegy (om hvilken jag förut talat), Couilly och Chessy mot Logny. Återrand till högqvarteret, för att vara närmare utgångspunkten för operationerna mot Paris, såg jag i Couilly ett ekipage, i hvilket flera herrar i hvita halsdukar befunno sig. Det är Jules Farrel, sades det, som uppsöker grefve BismarckvOch från detta ögonblick var ärhundradets man, som från Meaux till häst ledsagat högqvarterets kolonner, försvunnen. Man terde äfven en gång af mig hålla till godo en liten indiskret detaljmålning, i hvilken genre mina kolleger äro så stora af sig. Redan framtör Meaux såg jag förbundskansleren till häst vid sidan om högqvarterskolomnen, äfvenså baron v. Kendell. Engelska eller amerikanska korrespondenter skulle under denna promenad haft ett särdeles gynnsamt tillfälle till ett politiskt samtal, hvarom tusentals tidningar från alla verldsdelar skulle talat. Mig hände intet dylikt. Förbundskansleren hade emellertid med pariserherrarne begifvit sig till slottet Ferrieres. Endast ryktet formaler oss hvad der afhandlades. Hufrudstadens underkastelse kunde han omöjligt erhålla, och allt öfrigt är efter mitt förmenande bisaker. Efter hvad det säges, skola äfven för Favre rum iordningställas på Ferrieres, och enligt all förmodan, kommer detta slott att blifva platsen för blifrande underhandlingar, för hvilka Jules Favre är hitkommen. Först vid midnatten ankom konungen med sin generalstab till Ferrieres, såsom det heter, efter ett längre kringirrande på fälten. Det är otroligt, hvilka strapatser den af sina trupper så dyrkade krigsherren underkastar sig, och med hvilken ungdomlig kraft han uthärdar dem.