Från Utlandet, Det är för märkvärdigt med grelve v. Bismarck : stackars karl, han är då dösnd till art misskännas af alla menniskor! Då polackarne reste sig mot Ryssland misskände de hans ädla afsigter. Då slesvigholsteinarne inrigerade mot danska regeringen blet han allleles misskänd: han ville ej ha med dem at söra, ja, han gat dem åtskilliga oqvädinsord på köpet. Men då Fredrik VIL dog och tilltäle gafs att komma åt den slesvighostelnska orden, så missförstodo de män i Danmark nonom, som trott att han ej ville veta af slesvigholsteinarne, han tvärtom älskade dem sasom grenar af den tyska stammen. Men då ertigen af Augustenborg ställde sig i speten tör det tillämnade sjelfständiga tyska herigåömet, så missförstod ärven han Bismarck som aldrig tänkt 7å hertigen, utan ville ha uertigdömena för egen räkning. Ja, tyska förbundet och Österrike missforstodo ätven den hedersmannen, då de ville göra Slesvigholstein till ett tyskt hertigdöme: Bismarck ville ha det till preussiskt. Och då Österrike slutligen fann sig icke kunna godkänna hr Bismarcks rätta mening, så försäkrade denne Österrike om sin djupa bögakming och ville som bevis derpå lemna Österrike Holstein, att efter behag administrera. Men då Österrike ville begagna denna rättighet, så fann det sig återigen ha missförstått Bismarck. Och då det gjorde iavänningar, så bekrigade han det och tog vissa at de tyska staterna. Kejsar Napoleoa lät detta ske under lofte om ersättning i landvinningar; men missförstod alldeles Bismarck, som ej velat lemra en tumsvredd tysk jord, utan hänvisade på Belgien. Då fred slöts med Österrike, enl. hvilken Sydtyskland skulle bli sjeltstandigt och Noruslesvig återlemnas till Danmark, så missförstod veriden detia fördrag. Och då Napoleon, som fann sig lurad af sin sluge antagonist, så att han måste betrygga sina gränser mot ott ölversall, samt begärde Luxembourg, desto hellre som Bismarck lofvat honom hela det franska Belgien, så hade Napoleon åter missförstått honom. ———— —2—