Göteborgsposten – 28 september 1870, sida 1

talas om personer som varit födda med silfverskedar i munnen; men jag är böjd tro att ni kommit till verlden med en hel servis. Emellertid skall den bästa politik ni kan följa vara att lölja era böjelser, och om ni kan öfvertala den unga damen att utbyta sitt nama Halliday mot Hawkehurst utan att bedja hennes styffar eller någon annan om lof, är det så mycket bättre för er och så mycket bättre för mig äfven. Jag vill heldre ha att göra med er än med min bror Philip, och jag skall ej bli ledsen öfver att låta den herrn få betaldt tör det fula spratt han spelade mig för ett par år sedan. Mr Sheldons panna mörknade då han yttrade detta. Det gamla groll min principal hyser mot sin bror måste härleda sig från någon mycket obehaglig affär, det kan jag sluta mig till af George Sheldons sätt. Jag sitter nu i mitt rum vid Omega-street och funderade öfver det förflutna samt försöker att skönja hvad framtiden bär i sitt sköte. Skall jag vinna ett pris som lyckans mest gynnade gunstling skulle afundas mig? Kan jag hoppas eller tro det? Har ödet skämtat med mig hela denna tid, likt dessa fåer hvilka låta den unge priasen tillbringa sin barndom och sin ungdom i en vild björns gestalt, endast för att han skall bli förvandlad till en Adonis af den qvinnas hand som är nog oegennyttig att tycka om honom trots hans afskräckande utseende? Nej! tusen gånger nej! Den qvinna jag älskar och den förmögenhet jag så otta önskat mig äro ej för mig, det vore en för stor lycka. (Forts.)