Göteborgsposten – 28 september 1870, sida 1

Ånyo var jag nålsakad erkänna min oförmåga att uppfatta min principals mening. — Gift er med Charlotte Halliday utan dröjsmål, sade han i det han flyttade sig närmare intill mig. Gift er med henne innan Philip får aning om denna affär, och sedan skall hon, i stället för att vara ett redskap åt honom, vara i era händer, och penningarne skola vara i era händer till på köpet. Hvartöre stirrar ni på mig, unge man? Tror ni ej att jag sett hur landet är beläget? Har jag ej dinerat på vilian då ni varit der, och skulle en man som har sina sinnen i bebåll kunna se er båda tillsammans utan att äfven se förhållandet mellan er? Ni är kär i Charlotte och Charlotte är kär i er. Hvad är naturligare än att ni båda ingå en förening. Charlotte Halliday råder sjelf öfver sin person och ingen annan än ni och jag vet att hon har så mycket som sex pence; ty min bror Philip skall naturligtvis fortfarande behålla Tom Hallidays penningar. Allt hvad ni har att göra är att tria till den unga damen; det skulle hvarochen under sådana förhållanden göra, äfven om miss Halliday vore den fulaste gamla harpa i kristenheten i stället för att vara en vacker ung flicka. Jag förmodar att jag såg harmsen ut, ty han återtog skrattande : — Jag skall säga att hon är en engel om ni så vill, och om ni tycker så år det så mycket bättre. Ni kan skatta er lycklig öfver att ha kommit i min väg, och ni kan skatta er ännu lyckligare öfver att miss Halliday varit enfaldig nog att förälska sig i er. Jag har hört