Göteborgsposten – 27 september 1870, sida 1

söka en sådan stad som London; men det tjenade ingenting till, och det af goda skäl. Slutet var att han var tvungen resa tillbaka till Newhall lika klok som då han reste derifrån. — Och blef aldrig någonting vidare upptäckt? frågade jag ifrigt, ty jag insåg att detta just var en af dessa invecklade familjhistorier, ur hvilka en hel mängd legala svårigheter kunna uppstå. — Haf ej så brådtom, min gosse, svarade onkel Joe; skurkstreck komma med säkerhet i dagen förr eller senare. Tre år efter det den stackars qvinnan reste sin kos med mr Kingdon, blef en stalldräng som varit drucken afskedad af lord Durnsville. Han begaf sig direkte till James Halliday för att beklaga sig öfver sin husbonde och kanhända för att erbjuda den förre sin tjenst. Ni skulle ej ha rest till London för att söka efter den unga damen, mr Halliday, sade denne; ni skulle ha rest åt ett annat håll. Jag kände en ung man som körde mr Kingdon och er hustrus syster till Hull med två af mylords egna hästar. De gingo i Hull ombord på ett fartyg — mr Kingdon och den unga damen — hvilket fartyg skulle segla till främmande land-. Detta sade stalldrängen. Men det var af föga nytta att få veta det nu. Det hade införts annonser efter henne i tidningarne, oah allt som kunde göras hade blifvit gjordt, men utan nytta. Några år derefter kom mr Kingdon tillbaka gift med en mörklagd dam, hvars far egde halfva Indien, efter hvad folk påstod. Han undvek James Halliday så mycket han kunde; men en dag möttes de, och då red James fram till honom och frå