Göteborgsposten – 26 september 1870, sida 2

TALL Åoat KOP. Jag MarKkte på edt StallC alb CELL IIUKLlöst försök blifvit gjordt att sätta den i brand. Träden voro synbarligen alltför friska för att brinna. Senare Post. Förhoppningarne om ett vapenstillestånd äro svagare än någonsin. Preussarne vilja ovilkorligen att Paris skall gifva sig. Favre motsätter sig det. Londonertidningarne, nyss så sangviniska, medgifva nu, att Bismarck sannolikt endast för syns skull underhandlar med Jules Favre i Ferrieres. De af Staatsanzeiger i Berlin offentliggjorda cirkulärdepescherna till Nordtyska förbundets representanter hos de främmande makterna äro äfven egnade att beröfva dem, som hittills invaggat sig i några drömmar om Preussens högsinthet, alla illusioner i den vägen. Den första depeschen är daterad Reims d. 13 Sept. Den utvecklar nödvändigheten ef att förvärfva en bättre garanti, än blotta välviljan, mot ett nytt angrepp från fransk sida. Det skall vara nödvändigt att fordra en material garanti. Vi kunna endast formulera våra fordringar i afseende på treden sålunda, att ett franskt angrepp på den tyska och isynnerhet på den hittills obeskyddade sydtyska gränsen försvåras, i det vi flytta denna gräns och dermed utgångspunkten för transka angrepp längre tillbaka och söka att bringa de fästningar, med hvilka Frankrike botar, i Tysklands våld såsom dettas bålverk. Den andra cirkulärdepeschen, hvilken är daterad Meaux d. 16 Sept. sysselsätter sig med Jules Favres första cirkulärdepesch. Bismarck betonar här, att Tyskland ingalunda vill inblanda sig i Frankrikes inre angelägenheter. Det är Tyskland likgiltigt, hvilken regering Frankrike ville gifva; formelt erkänd är blott Napoleons regering. Vära fredsvilkor äro deraf oberoende. Så länge Frankrike behåller Strasbourg och Metz, är dess offensiva kraft större än vår defensiva. I Tyskland erhålla Strasbourg och Metz en defensiv karakter. Tyskland har aldrig varit den angripande (). Frankrike deremot skall betrakta hvarje fred, som nu kan bli sluten, såsom ett vapenstillestånd, och för att hämnas de nu lidna nederlagen, angripa på nytt, så tort det känner sig starkt nog dertill. Från Lysklands sida finnes det ej något skäl att betara en rubbning af Europas lugn (!). Emelan kriget är oss påtvunget, skola vi skaffa oss säkerhet för framtiden såsom ersättning för de nu gjorda ansträngningarne. Sällsamt nog, hoppas Times ännu ett sodt resultat af underhandlingarne mellan Favre och Bismarck. Bladet menar, att Bisnarck vill vinna någon tid, dels för att låta parisarne kinna cerneringens besvärligheter, dels för att stämma konung Wilhelms omgifning gynnsammare för mildare vilkor. Det -tora bladet har så länge advocerat för Preussens oskuld i kriget och för dess fredskärlek, att det har svårt att nu medgitva motsatsen, astän Preussens officieta tidning, såsom ofvan visats, faktiskt ådagelägger, att det lurats såsom mången annan. Om Favres önskan att bringa en fred till stånd kan deremot ej något tvitvel råda. Så meddela londonertidningarne det svar han atgifvit på de engelska arbetarnes adress, hvilken ötverförts till honom af arbetarnes bekante parlamentskaadidat, skomakaren mr Odger. Favre sade, att han, först efter det han rådgjort med sina kolleger, kunde afgöra, om Frankrike vore villigt att slopa fästningarne Strasbourg och Metz, men anmodade deputationen att låta sörklara öfverallt, äfven i Tyskland, att det vore hans högsta önskan att se kriget slutadt så snart som möjligt. — Favre skall dock erfara hos Preussen samma oböjlighet, som Napoleon. Neue freie Presse säger: Parid besättande af de tyska armåerna utgör den förnämsta svårigheten. Vapenstilleständet på basis af de preussiska preliminärsordringarne skulle redan varit afslutadt, om icke Jules Favre fordrat, att Paris skulle få bli öfverlemnadt ät sig sjeltt. Tiden för valen till den nya nationalförsamlingen, hvilken skall vara den egentliga fredskontrahenten, framtlyttades al detta skäl trån d. 16 Sept. till d. 2 Okt., provisoriska regeringen beslöt att in corpore qvarstanna i Paris, tör att skydda landets hufvudstad. I en af fienden besatt hufvudstad skulle nationalförsamlingen lika litet kunna iritt öfverlägga om tredsslutet, som den i Wilhelmshöhe fangne suveränen. Paris måste såsedes för fredens skull förbli fritt, och ett vapenstillestand, som öppnar Paris tör de tyska armeerna, är oantagligt. Sådana skola betankligheterna vara hos den provisoriska regeringen, till hvars organ Jules Favre giort sig hos Bismarck. Vi illlstä, att vi fivna dessa vetänkligheter berättigade, och om fientligaeternas inställande ännu hindras blott af denna preussiska fordran, så vore det önskligt, att man i det preussiska högqvarteret afstode trån denna likväl mera moraliska upprättelse. Lille är nu fullständigt bestyckadt och provianteradt. — Skulle preussarne hota Tours, förlägger regeringen sitt säte till Toulouse. — Från Metz börjades i Tisdags en stark kanonad. — Jernvägen från Remilly till Pontå-Mousson öppnades d. 22 d:s. — Preussarne ha inställt slussningen på Marne, för att få det tunga artilleriet fram. — I Rennes egde i Fredags ett sammanträde rum mellan elfva prefekter ur de vestra departementen för uppkråttandet af en föreving i vestern; en general har redan utnämnts af regeringen, för att ötvertaga betalet öfver denna förenings stridskraftar — p :m kerreen I Eonen trar