Göteborgsposten – 24 september 1870, sida 1

Från Utlandet. Hurv länge skall Paris hålla sig? När kommer freden till otånd? Detta är tvenne frågor, som dagligen och stundligen göras och hvilkas besvarande diskuteras på Börsen, på gatan, i familjen, af pressen, kortligen öfverallt. I alla länder står denna fråga på samtalens dagordning, och ur en af de många skrifter, som söka att besvara den, må meddelas följande af en i saken kunnig skriftställare i Neue freie Presser: De oerhörda, hvarje jemförelse i historien gäckande framgångarne för de tyska vapnen framkalla ofta den åsigten, att det tyska artilleriet endast behöfver göra en lucka i Paris fåstningsgördel, d. v. s. genom bombardement nedlägga ett yttre säste eller två sädana, och den städse segerrika hären ekall, isynnerhet som Paris endast försvaras at moblloch nationalgardister, med stormande hand intåga i fästningen. Oafsedt de antagligen oerhörda förluster, som de stormande måste lida vid ett endast i någon mån allvarsamt motstånd, lemnas vid detta räsonnemang oafsedt, att de med så utomordentlig snabbhet opererande tyska armerna alldeles icke medtöra något belägringsartilleri och att tillsvidare ej heller något sådant kan framskaffas till Paris. Den enda från Tyskland till Paris förande jernvägen, på hvilken det svåra belägringsartilleriet skulle kunna befordras dit, är den öfver Toul förande Ostbanan. Men fästningen Toul är ännu alltjemt i franskt våld och anläggandet af en jernbana på siden om Toul utom skotthåll för dess kanoner såsom preussarne förut med framgång gjort vid Metz, är der icke måjligt för terrängförhällandenas skull; detta skulle åtminstone taga en lång tid i anspråk, äfven om man uppbjöd alla tillgängliga arbeiskrafter. Men att transporten af så svåra kanoner, som de nya preussiska mörsarne, 24: och 96: pundingar med tillhörande fordon, ammunition Åc., af hvilka en ofta är 150—200 centner tung och hvilka kasta projektiler om två centners vigt, på så långa afs ånd endast kan ske pr jernväg, det behöfver ej vidare betonas. Ivitvelaktigt är, huruvida de i Sedan tagna fästningskanonerna äro af ny konstruktion och om tillräcklig ammunition finnes, hvarför deras användning utanför Paris ej bör tagas i betraktande. Men med sältkanoner skjuter man ej ned fästningsmurar, isynnerhet om man från dessa besvaras i skyddad ställning med ofverlägsen eld. En annan åsigt är, att den nuvarande garnisonen i Paris, såväl som hufvustadens innevånare svårligen skola stå fast vid ett längre motstånd, så fort blott de första bomberna explodera i Paris. Visserligen skall det rika, yppiga Paris oaktadt allt derifrån utgånget skryt och alla bedyranden bäfva af skräck och komma till kunskap om sin farliga belägenhet, så fort den första granaten exploderar midt i detsamma! Men — man kan tillsvidare ej kasta några bomber dit in! Såsom bekant, ligga utanfästena på ett afstånd af 2000 till 7000 steg från egentliga fästningsvallen. Efter deras läge och med afseende på terrängförhållandena finnes det endast tvenne ställen,