Göteborgsposten – 23 september 1870, sida 1

don är vid det bästa lynne i verlden, och våra affärer g förundransvärdt väl, som han säger mig, men med denderå fördomda längsamheten som vidläder alla saker, hvari myndigheterna äro inblandade. Mitt arbete är slutadt. Jag har ingenting annat att göra än tänka på mina egna affärer och afvakta belöningen för min mödu. Kan jag mottaga tretusen pund för det jag gifvit min Charlotte hennes bördsrätt? Kan jag taga betalning för en tjenst som jag gjort henne? Säkerligen icke. Och å andra sidan kan jag väl fortsätta att egna henne min dyrkan, sedan jag vet att hon är rättmätig arftagerska till en stor förmögenhet? Kan jag draga fördel af hennes okunnighet och kan det ej bli sagdt om mig att jag dragit fördel af min hemliga kännedom om hennes arfsrättigheter? Innan jag lemnade Yorkshire stal jag bort ännu en dag från de Sheldonska bestyren för att få uppehålle mig nägra timmar till i det nordliga Arkadien som kallas Newhall Farm. Hvad säkerhet har jag för att jag någonsin mer skall få återinträda i denna behagliga boning? Att uppsnappa dageus nöjen måtte alltid vara äfventyrarens politik. Derföre tog jag mig ännu en lycklig eftermiddag på Newhall. Ej heller var denna eftermiddag helt och hållet förspilld, ty under detta mitt afskedsbesök fick jag höra Susan Meynells historia berättas af onkel Joe. Han berättade den under en promenad som han och jag efter middagen företogo omkring egorna. — Jag ville ej omtala historien för några aftnar sedan i Charlottes närvaro, ty hennes hjerta är så ömt och