Göteborgsposten – 23 september 1870, sida 1

det pinsamt att tala om dessa saker: det är som att ånyo öppna ett gammalt sär. — Men om andra personers intressen fordrar det — började jag temligen öfveriladt. — Ävems intresse kan det gagna att jag visar er min stackars slägtings bref? Det skulle vara ett slags vanhederlig handling mot den döda. Hvad kunde jag säga efter detta, bunden som jag är af mitt löfte till Sheldon? Efter ett långt samtel med Charlotte lånade jag onkel Joes gigg och for till Barngrave, der jag fann den lilla kyrka under hvars tak Charlotte Meynell vigdes vid James Halliday. Jag tog en afskrift af alla anteckningarne i kyrkoboken rörande mrs Meynell Halliday och hennes barn samt for derefter tillbaka till Newhall för att återställa åkdonet och för sista gången intaga mitt thå i det gästfria gamla huset. I morgon far jag till Barlingford, femton mil från denna by, för att taga afskrifter af anteckningar rörande min unga arftagerska — anteckningarne om hennes fars giftermål och hennes egen börd. Derefter tror jag att saken är komplett och jag kan infinna mig hos Sheldon. Är det ej nästan en ridderlig handling i vår prosaiska tid att gå ut i verlden i och för en privat undersökning och vinna hundratusen pund åt sitt hjertas dame? Och dock önskar jag att hvilken annan som helst, snarare än min Charlotte, skulle vara afkomlingen i rakt nedstigande led från Matthew Haygarth. Nov. 10. Nu är jag ännu en gång i London. Shel