Göteborgsposten – 22 september 1870, sida 2

vara möjligt att hon skulle vara den, hvilken skulle rycka det Haygarthska arfvet ur kronolagkarlarnes händer? Åsynen af den gamla bibeln tycktes ha kallat mr Mercers minne af sin första hustru till nytt lif. — Hon var en älskvärd varelse, sade han; vår Charlotte är hennes lefvaude afbild och ibland tror jag, att det måste ha varit denna omständighet som gjorde att jag tog Charlotte till mig då hon var litet barn. Jag tyckte mig se min första hustrus ögon blicka mot mig i Charlottes ögon. Jag sade Tom att det var en tröst för mig att ha den lilla flickan hos mig, och det var derföre de så ofta läto henne kommia hit öfver från Hyley. Tom brukade ha henne med sig då han kom och derefter lemna henne qvar en eller ett par veckor i sender. Det ligger en liten gosse begrafven i Barngraves kyrkogård hos Tom Hallidays syster, som ifall Herren så hade velat nu skulle varit vid er ålder och sutit der ni nu sitter, mr Hawkehurst. Vi ha alla våra sorger och denna var min; hade ej Dorothea varit skulle jag efter den tiden ej ha varit värd mycket. Mr Mercer såg ömt på sin andra hustru då han yttrade detta, och hon smålog samt besvarade hans ömma blick. Då jag fann min värd så der böjd att uppehålla sig vid det förflutna, vågade jag framställa en direkt fråga för att försöka erbålla någon upplysning rörande den anteckning i bibeln som väckt min nyfikenhet. — Mies 8.—: äar—2n dog ogift tror fam? yttrade