Göteborgsposten – 22 september 1870, sida 1

Dömmer icke så varden I icke sjelfva dömde. Jag kom för att kalla syndare och ej de rättfärdige till ånger. Denna anteckning tycktes dunkelt häntyda på någon sorglig historia: Susen, en älskad syster; ingen bestämd dödsdag uppgifven — intet tillnamn! Och sedan de två bibelspråken, hvilka tycktes innebära ett slags bön om tillgift för den döda. Jag föranleddes tro att Christian Meynells döttrar båda dött i Yorkshire — den ena gift, den andra ogift. Den sista anteckningen i boken var uppgiften om James Halliday, Charlottes farfars död. Efter att länge ha funderat på den mystiska anteckningen om Susan Meynellis död, kom jag till det resultat, att jag måste försöka skaffa mig en noggrann kopia af detta blad, ur en familjhistoria, om ej sjelfva originalet. Åter dref mig min pligt mot Sheldon att vara falsk mot alla mina nyss väckta instinkter och med säker min uttala en ny osanning. — Jag har mycket intresse för en romantisk berättelse som nu håller på att författas, sade jag till onkel Joe, och jag tror verkligen att detta gamla blad ur en familjbibel skulle utgöra en intressant sida i detta verk. Jag rodnade för mig sjelf, då jag tänkte på huru skamligt jag begagnade mig af hans godtrogenhet. — Tror vi verkligen det, svarade den hederlige onkeln. Det är för besynnerligt hvad gamla papper, bref och dylikt kunna intressera visst folk. För min del sätter jag ej stort värde på dem.